Mellan sanning och lögn
Mellan sanning och lögn
Mellan sanning och lögn
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
självbiografiska normgivande förloppet varit: barndom - fall <strong>och</strong> exil - vandring, resa,<br />
pilgrimsfärd - kris - omvändelse - förnyelse og återkomst. 126<br />
Augustinus <strong>och</strong> Rousseaus verk med dess specifika drag: kronologin, narrativiteten<br />
<strong>och</strong> det självbekännande elementet har varit konstituerande <strong>och</strong> normgivande för<br />
utvecklingen av självbiografin som egen genre. Dock förekommer det, som nämnts, sällan<br />
att moderna självbiografier innehåller dessa drag i renodlad form. På 50 - talet blev<br />
självbiografibegreppet utsatt för en kraftig omvärdering, vilket har samband med det<br />
successiva paradigmskiftet från modernitet till postmodernitet. Tidigare bärande idéer om<br />
identitet, <strong>sanning</strong> <strong>och</strong> tradition blev starkt ifrågasatta. Enligt den tidigare historiskt-<br />
biografiska orienterade litteraturvetenskapen prioriterade man självbiografier primärt som<br />
ett <strong>sanning</strong>sdokument över författarens liv. Här inriktade man sig på en objektiv ”<strong>sanning</strong>”,<br />
där man hellre fokuserade på den inre diskursens förhållande till författarens yttre än på en<br />
studie av verket på dess egna premisser. Med de poststrukturalistiska strömningarna under<br />
efterkrigstiden kom självbiografins litteraritet <strong>och</strong> konstnärliga kvaliteter i fokus, vilket<br />
innebar att man gjorde en skarp skiljelinje mellan liv <strong>och</strong> verk. Själva <strong>sanning</strong>sreferensen i<br />
självbiografin blev därför underordnad de estetiska kvaliteterna. Detta medförde att det<br />
skedde en förskjutning av intresset från liv bios till skrift graphe. Utifrån detta perspektiv<br />
formulerar den amerikanske dekonstruktuvisten Paul de Man sina teorier. 127 de Mans<br />
genreperspektiviska utgångpunkt problematiserar referentialiteten <strong>och</strong> presentationen av<br />
identiteten genom att betona självbiografins artefaktiska karaktär. Han säger att den<br />
självbiografiska texten inte kan anses vara mer ”sann” än andra texter därför att alla texter<br />
- inklusive den självbiografiska - är en konstruktion, det vill säga en metaforisk<br />
framställning. 128 Enligt de Man kan texten således inte hänvisa till det levda livet, utan<br />
bara till språket. Vidare säger de Man att alla texter innehåller en potentiell självbiografisk<br />
läsning, vilket han menar gör att självbiografin inte kan låta sig särskiljas från andra<br />
genrer. de Man formulerar det så här -<br />
Empirically as well as theoretically, autobiography lends itself poorly to generic definition; each<br />
specific instance seems to be an exception to the norm; the works themselves always seem to shade<br />
off into neighboring or even incompatible genres and, perhaps most revealing of all, generic<br />
126 Uro og urenh...Op.cit.s.91<br />
127 Paul de Mans teorier står att finna i hans essä ”Autobiography as De-facement” i The Rhetoric of<br />
Romanticism, New York, Colombia Univ. Press, New York & Guildford 1984<br />
128 ibid.s.69<br />
32