Mellan sanning och lögn

etraktar de upplevda i förhållande till det inre, personliga sammanhanget hos den som erinrar sig,
till hans idé 135
Kondrups distinktion mellan memoarer och självbiografi inbegriper en distinktion mellan
en inriktning på en objektiv sanning med fokus på det yttre respektive en subjektiv sanning
inriktad på självkännedom. Härmed fäster Kondrup uppmärksamheten på de
fenomenologiska förutsättningarna för den självbiografiska framställningen. Kondrup
förklarar - ”Självbiografin, som vilar på erinringen, när […] tolkningen och livnär sig av
den. Den törs till på köpet hävda att den återkallade, tolkande bilden av det förflutna är
sannare än det förflutna själv.” 136 Detta innebär att självbiografen - i motsättning till
memoarförfattarens tendens till att vilja beskriva ”allt” - väljer selektivt. Det väsentliga i
den självbiografiska framställningen blir således den betydelse som subjektet tillskriver det
förflutnas erfarenheter och upplevelser. 137 Det självbiografiska projektet kan därför sägas
ha beröringspunkter med Freuds psykoanalytiska metod. 138
Freud övergav under 1890-talet den ”kathartiska” analytiska terapin, som inriktade
sig på de yttre faktiska händelserna i en patients förflutna. Han upptäckte att patienten inte
mindes det förflutna som en serie händelser i kronologisk ordning, varför berättelsen aldrig
kunde bli en mimetisk upprepning av händelserna i en persons liv. Den terapi som Freud
utvecklade var inriktad på ”fri association” - patientens reproduktion av en omedveten
ström av tankar och fria associationer. Genom denna metod kom analytikern inte i kontakt
med någon yttre objektiv verklighet, men en psykisk - analysandens inre föreställningar.
Metoden innebar att analytikern - genom olika skeden i behandlingens förlopp - fick
vetskap om händelser i patientens liv, som ingick i olika sammanhang. I samarbete med
patienten blev därför analytikerns uppgift att konstruera ett förflutet genom att fylla ut de
tomma luckorna i patientens förflutna. Metoden, som innebar att rekonstruera en persons
förflutna, blev således liktydig med att konstruera dess subjektiva och symboliska historia.
Freuds upptäckter om det omedvetnas betydande roll för minnesarbetet får i
synnerhet konsekvenser för synen på självbiografin som förmedlare av ett förflutet. I likhet
med den psykoanalytiska metoden handlar det självbiografiska projektet om att finna ett
135 ibid
136 ibid.s.52
137 Uro og urenh...Op.cit.65
138 Min utgångspunkt i följande belysning av Freuds psykoanalytiska metod är Litteratur & Psykoanalys
Op.cit. och Sigmund Freud: Självbiografi - och andra skrifter som belyser psykoanalysens utveckling (övers.
Ola Hansson) (1989)
35