Mellan sanning och lögn

det svar som riksåklagaren helst ville ha” svarade Langfeldt bejakande. 75 Haugan hävdar
också i sin bok att den psykiatriska behandlingen och konklusionen om Hamsuns
sinnestillstånd på förhand var bestämt av regeringen på grund av att man ville rädda den
litterära nationens ära. 76 Därför var det uppenbarligen mer bekvämt att fasthålla bilden av
den ”gamla förvirrade och senile Hamsun” än att ställa honom för rättslig domstol.
Hamsun utpekar Langfeldt som en inkompetent psykolog och beskriver honom i
nedlåtande vändningar i På gjengrodde stier. Det är tydligt att han lägger skulden på
Langfeldt för den långa och utdragna behandlingen. Mot bakgrund av ovanstående
upplysningar om myndigheternas agerande framstår Langfeldt dock i ett annat ljus.
Langfeldt mottog sina direktiv från högre instanser, varför det inte kan synas rimligt att
utpeka honom som ”skurken i dramat”.
Riksadvokatens beslut om ersättning medförde att Hamsun den 15:e maj 1946 vid
Agder lagmanssrett blev idömd att betala 500 000 kr. i ekonomiskt skadestånd till den
norska staten. 77 Hamsun överklagar senare domen med hjälp av sin vän och advokat Stray.
Detta skulle visa sig bli en lång, utdragen och mödosam process. I På gjengrodde stier
tematiserar Hamsun hur rättssaken hela tiden blir uppskjuten och hur han ställer sig
oförstående till detta. Efter att den hade blivit uppskjuten hela tre gånger säger Hamsun -
”Jeg grubler og prøver å finde ut om det er nogen retsteknisk fordel ved mine ”utsættelser”.
Kunde det være mulig at nogen spekulerer i min alderdom og stunder på at jeg sjøldør, dør
av mig selv? ” 78
Hamsun hade dock inte tänkt sig att dö i den närmaste framtiden. Hans
skrivprojekt, med vilket han hoppades skulle ge honom upprättelse, höll honom uppe i
dessa månader och år. Gierløff skriver i sin bok, att efter det att Hamsun hade mottagit
psykiatrikernas konklusion om hans ”varig svekkede sjelsevner” blev den annars så
livströtta Hamsun fast besluten om att leva - ”Han skulle vise hvem som led av varig
svekkede sjelsevner. Det var hans konklusjon.” 79 Rapporten från de sakkunniga kan därför
ses som ett direkt incitament för Hamsuns framställning.
75
Op.cit del.2 s.106
76
Op.cit
77
Domen fastslogs mot bakgrund av att man menade sig kunna finna bevis för att Hamsun stod uppförd som
medlem i Nasjonal samlings kartotek sedan 1940. Enligt lagen ansågs Hamsun därför ha gjort sig medskyldig
till den skada som Nasjonal Samling hade förorsakat landet. (Min klient K H Op.cit. s. 113)
78
Op.cit.s.63
79
Op.cit s.108
20