Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar
20
Utvecklingen av övervikt och fetma bland barn och ungdomar i Sverige är
jämförbar med den internationella utvecklingen. Under de senaste 25 åren
har andelen med övervikt och fetma ökat 2–3 gånger i de flesta länder i
Europa,Australien och i USA. 9–14 Resultat har nyligen rapporterats från en
engelsk studie där man undersökte midjeomfång och BMI hos ungdomar i
11–17 års ålder 1977, 1987 och 1997. 15 Midjeomfånget ökade betydligt
mer än BMI mellan 1977 och 1997. Nedsatt insulinkänslighet och typ
2-diabetes är mycket vanligare hos individer med stort midjeomfång (och
mycket fettvävnad i bukhålan). Nedsatt insulinkänslighet, som innebär en
nedsatt förmåga att transportera socker (glukos) in i muskelceller och andra
celltyper, är ett tidigt stadium i en process som ofta leder till typ 2-diabetes
senare i livet. Nedsatt insulinkänslighet och typ 2-diabetes bland barn och
ungdomar är ett nytt fenomen som främst ses i USA och England. 16;17
Några decennier efter att typ 2-diabetes debuterat följer resurskrävande
komplikationer från hjärta, njurar och andra organsystem.
Samhällsstruktur, levnadsvanor, övervikt och fetma
Ökat energiintag via maten och minskad energiförbrukning på grund av
låg fysisk aktivitet ökar risken för övervikt och fetma. Risken är störst för
dem som har genetisk disposition för fetma, men den ökande förekomsten
av övervikt och fetma kan inte enbart förklaras av ärftlighet. De faktorer
som påverkar fysisk aktivitet, matvanor och kroppsstorlek finns hos individen,
i familjen, i lokalsamhället som skolan och fritidssektorn, i övergripande
samhälls- och miljöförhållanden som stadsplanering, transport och lagstiftning
samt i utbud, marknadsföring och prissättning av livsmedel. 18–21
Prentice och Jebb studerade sambanden mellan genomsnittligt energiintag,
fysisk aktivitet och ökningen av övervikt och fetma i England under
ett decennium. 22 Andelen personer med övervikt och fetma fördubblades,
samtidigt som energiintaget till synes minskade. Man drog då slutsatsen att
energiintaget via kosten inte hade minskat i samma takt som energiförbrukningen
på grund av lägre fysisk aktivitet i samhället. Prentice och Jebb
använde grova mått på energiintag och fysisk aktivitet, som försäljningsstatistik
för livsmedel och antalet bilar per hushåll, vilket kan ha lett till att
speciellt intaget av kaloririka och näringsfattiga livsmedel underskattats.
Studien ger därför inte ett definitivt svar på frågan om vilken relativ betydelse
för överviktsepidemin som energiintaget via kosten har kontra fysisk
inaktivitet. När det kommer till förebyggande insatser mot fetma och andra
stora folksjukdomar som typ 2-diabetes måste dessa inriktas mot att både
förbättra matvanor och öka vardaglig fysisk aktivitet.
I en översiktsartikel drog Prentice och Jebb slutsatsen att matens energitäthet
har stor betydelse för energiintaget. 23 Hög energitäthet ökar risken
att intaget blir större än energiförbrukningen. Människans aptitreglering är