B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige

luktande ämnet ändå kan uppfattas som ”ineffektiva”, om utgångshalterna ligger långt över lukttröskeln,
se nedanstående figur.
Luktens karaktär kan vara intressant att klassificera
för tydliggörande och för att kartlägga
lukter, men det finns inget officiellt klassningssystem.
Lukter karaktäriseras ofta individuellt
och får ofta namn som associerar till någon annan
lukt, t.ex. kan avloppsvatten karaktäriseras
som att lukta ruttna ägg eller gödsel.
Den besvärsframkallande effekt lukter
frambringar handlar om dess miljöpåverkan och
hälsoeffekt. Även här är uppfattningen om lukten
individuell då den kan associeras med tidigare
exponeringar och erfarenheter.
2.2 Var uppkommer lukt?
Det är inte alla substanser som avger lukt. De måste uppfylla vissa krav för att kunna stimulera luktcellerna
i näsan. De måste vara
• flyktiga - för att vara luftburna och tillgängliga i luften som vi andas in,
• vattenlösliga - för att lösas i slemhinnan där luktcellerna är inbäddade.
Dessutom måste luktämnena kunna aktivera receptorerna som finns på luktcellerna för att kunna skapa
en reaktion.
Generellt uppstår dålig lukt vid avfallsanläggningar vid öppen, anaerob nedbrytning av organiskt material.
Odörer som bildas vid komposterings- och rötningsanläggningar kommer framför allt från innehållet i
avfallet och de mikrobiologiska nedbrytningsprocesserna. De luktande ämnena kan delas in i:
• baser
• syror
• neutrala föreningar
Baser utgörs bland annat av ammoniak, metylaminer, cadaverin och pyridin och bildas vid nedbrytning
av aminosyror.
Syror innefattar bland annat fettsyror, svavelväte, cyanider och merkaptaner och bildas framför allt vid
anaeroba nedbrytningsprocesser.
Neutrala föreningar kan härstamma från industriella material som styren, toluen, diesel, bensin, eller
från mikrobiella processer som genererar till exempel acetaldehyd och aceton.
10