B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige

grannar riskerar däremot att få mycket klagomål från omgivningen och strängare miljökrav, eftersom
en individuell prövning sker av varje anläggning enligt reglerna i miljöbalken.
Trots de störningar som besvärande lukt kan medföra är det viktigt att poängtera att lukt oftast inte
innebär någon hälsofara. Lukt är sällan i sig direkt hälsoskadlig. Däremot kan lukt orsaka otrevliga
reaktioner som illamående och kräkningar. Hos vissa människor kan lukter även frambringa huvudvärk
och stressreaktioner med muskelsmärtor, samt göra inandningen besvärlig.
Intensiteten av lukten behöver inte vara avgörande för att den ska påverka vår hälsa. Lukt som en gång
vid höga koncentrationer har förknippats med obehag, huvudvärk eller andningsbesvär kan ofta frambringa
samma reaktioner även vid exponering vid mycket låga halter. Besvärsfrämjande lukt kan även
verka nedsättande på den psykiska hälsan (Folkehelseinstituttet, 2007-06-29).
Svavelväte är en av de giftigare gaser som uppkommer vid kompostering och rötning. Svavelväte har
en karaktäristisk lukt och lågt lukttröskelvärde (0,0005 ppm), vilket betyder att den upptäcks tidigt
vid redan extremt låga halter. Det är svårt att bestämma en specifik koncentration när svavelväte upplevs
som obehaglig, men generellt gäller att vid koncentrationer omkring 10-50 ppm orsakar svavelväte
ögonirritation och ger obehag i form av stark doft. Vid högre koncentrationer (50-100 ppm) efter
någon timmes exponering får en person ögon- och andningsbesvär och vid höga halter (>100 ppm)
orsakar svavelväte yrsel och i värsta fall medvetslöshet och död. Svavelväte hämmar syretillförseln till
kroppen genom förlamning av hjärnans andningscentrum vilket orsakar syrebrist. Vid höga svavelvätehalter
förlorar en exponerad person snabbt förmågan att känna lukt, vilket kan vara farligt eftersom
det ger en falsk tro om att gasen är borta. Snabb evakuering till frisk luft och läkarkontakt är nödvändigt.
WHO air quality guidelines for Europe indikerar en maximal exponering av svavelväte om 150
g/m 3 (0,100 ppm) i genomsnitt under ett dygn.
En annan vanlig gas som uppkommer vid biologisk nedbrytning är ammoniak. Ammoniak kan orsaka
besvär vid längre exponering och ge irriterande ögon och luftvägar. Vid höga halter kan ammoniak
orsaka kramp i struphuvudet, chock, medvetslöshet och lungödem.
Metan, som bildas vid anaerob nedbrytning av organiska ämnen. är helt luktfri och därmed svår att
detektera, men kan vid höga koncentrationer skapa syrebrist i inandningsluften. Vid rötning och uppgradering
av biogas till fordonsgas hanteras mycket stora mängder metan. Därför kan gasen odöriseras,
dvs. blandas med ett luktande medel för att medvetet göra metanläckage lätta att upptäcka.
Många av de ämnen som luktar är flyktiga organiska föreningar, som i höga koncentrationer kan vara
skadliga för miljön. Metylmerkaptan är klassat som mycket giftigt för vattenlevande organismer och
kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Emissioner av dessa ämnen till luft från biologisk
behandling sker dock inte i sådan mängd att några andra, direkta miljöstörningar än lukt uppstår.
3.1 Kan man definiera en nivå för luktfrihet?
Mätning av luktstyrka ger ett värde på när människor kan förväntas känna lukt från en verksamhet.
Den så kallade ”lukttröskeln” definierar den nivå vid vilken hälften av en population normalt känner
19