B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige

6.1.2 Bioskrubber
Bioskrubber är en reaktor fylld med ett bärarmaterial av t.ex. plastbitar, där biofilm av mikroorganismer
växer. Luft passerar med tryck genom reaktorn underifrån och vatten tillförs ovanifrån som droppar
ner i reaktorn. Luktämnen kan då lösas i vattenfasen och bryts ned av mikroorganismerna.
Bioskrubber kan dimensioneras efter behovet på anläggningen, men kan ofta passa bättre vid anläggningar
med mindre luftflöden då uppehållstiden för luften i reaktorn bör vara minst 10 sekunder
(SINTEF, 1999).
Mikroorganismerna kräver passande temperatur, pH och tillgång på näringsämnen
Drifterfarenheter
Ett problem med bioskrubber är att slam kan avlagras på bärarmaterialet som kloggar igen och hämmar
tillväxten av organismer och därmed deras nedbrytningskapacitet. Förebyggande åtgärder kan
vara att använda stora bärare med stora porer och att rengöra årligen.
Figur 14. Bärarmaterial till skrubber. Den högra bilden visar en förstoring av den biofilm som växer på bäraren (Miljø-
Teknologi AS, 2007; AnoxKaldnes, 2007).
Gonäs avloppsreningsverk i Ludvika kommun som har erfarenhet av bioskrubber redovisar att dosering
med lut (pH 11) i bioskrubbern ca två gånger årligen avlägsnar slammet.
6.1.3 Besprutning med mikroorganismer
En metod för att reducera lukt är att behandla luften eller avfallet direkt genom besprutning med mikroorganismer.
Medlen som används består ofta av en blandning av olika bakterier, svampar och jäst.
Dessa lever i ett kulturmedia i vätskefas och kräver rätt temperatur, pH och ljus för att leva och trivas.
Mediet är koncentrerat och späds med vatten innan det appliceras direkt på avfallet eller sprayas i
luften. Meningen är att mikroorganismerna ska hjälpa till att bryta ned avfallet på ett sätt som reducerar
uppkomst av lukt, samt att luktämnen i luften direkt bryts ned.
36