B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige
B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige
B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Sammanfattning<br />
Biologisk behandling av avfall genom kompostering och rötning ökar i <strong>Sverige</strong>. Behovet av ökad kapacitet<br />
för behandling av matavfall från hushåll och industri är en stor utmaning för både kommunerna<br />
och livsmedelsindustrin.<br />
Ett problem vid biologisk behandling är de olägenheter som kan uppstå för omgivningen i form av<br />
besvärande <strong>lukt</strong>. Kraven på <strong>lukt</strong>frihet ökar från både allmänhet, myndigheter och internt. Hantering<br />
av bioavfall kan aldrig bli helt <strong>lukt</strong>fri. Idag finns det dock många förebyggande åtgärder och <strong>lukt</strong>behandlingstekniker<br />
att tillgå för att minska uppkomst av <strong>lukt</strong>.<br />
I ett projekt, samfinansierat av <strong>Avfall</strong> <strong>Sverige</strong> och SWECO VIAK har erfarenheter från svenska komposterings-<br />
och rötningsanläggningar beträffande reducerande <strong>lukt</strong>åtgärder och <strong>lukt</strong>behandlingstekniker<br />
sammanställts och utvärderats. Totalt har 36 anläggningar medverkat i denna studie.<br />
15 av 21 komposteringsanläggningar och samtliga 15 rötningsanläggningar som tillfrågats vidtar aktivt<br />
<strong>lukt</strong>reducerande åtgärder. Tolv anläggningar upplever att det är svårt att leva upp till myndighetskraven<br />
beträffande <strong>lukt</strong>. Anledningar till detta är att behandlingen av avfall fungerar dåligt, att samarbetet<br />
med närboende fungerar dåligt, att ventilationen till anläggningen är undermåligt konstruerad eller att<br />
vidtagna åtgärder tar tid innan de ger resultat.<br />
Majoriteten av komposteringsanläggningarna och samtliga rötningsanläggningar använder sig av en<br />
eller flera <strong>lukt</strong>behandlingstekniker för att reducera <strong>lukt</strong>emissioner till omgivningen. De vanligaste<br />
teknikerna är biologiska metoder som biofilter eller besprutning av luft, ytor eller kompost med aerosoler<br />
innehållande mikroorganismer och/eller tensider. Samtliga anläggningar som utvärderat sina<br />
behandlingsmetoder är nöjda och tycker de fungerar bra eller acceptabelt. I några få fall har <strong>lukt</strong>behandlingsteknik<br />
nyligen introducerats och anläggningarna uppger att det idag är för tidigt att utvärdera<br />
effekten av dessa.<br />
Några få anläggningar har fått någon typ av garantier från leverantörers sida beträffande grad av <strong>lukt</strong>reduktion.<br />
Sex av totalt 14 kontaktade leverantörer säger sig emellertid ge garantier på <strong>lukt</strong>reduktion<br />
om kunden kräver det. Det kan röra sig om upp till 95-99% <strong>lukt</strong>reducering.<br />
Arbete <strong>mot</strong> <strong>lukt</strong>störningar handlar till stor del om minimering och förebyggande av att <strong>lukt</strong> uppstår<br />
genom optimal hantering av avfall och åtgärder för att förhindra spridning. Detta gäller åtgärder som<br />
mer sluten hantering och inbyggnad av processer där <strong>lukt</strong> är särskilt påtaglig, processtyrning med<br />
hänsyn till <strong>lukt</strong>, vändning av kompost ofta och regelbunden rengöring av ytor och maskiner. Illa<strong>lukt</strong>ande<br />
luft som uppstår kan med fördel behandlas med en kombination av flera tekniker i serie, t.ex. i<br />
en vattenskrubber med efterföljande biofilter. Många anläggningar använder sig idag av flera behandlingsmetoder,<br />
men oftast inte i kombination utan i olika delar av verksamheten.<br />
Vid valet av passande <strong>lukt</strong>behandlingsteknik är det viktigt att först utvärdera varje <strong>lukt</strong>källa individuellt.<br />
Alla tekniker har för- och nackdelar och valet beror på luftens kemiska innehåll och fysikaliska<br />
tillstånd. Luft med lågt pH, t.ex. från den inledande acidogena nedbrytningen av organiskt material,<br />
3