3 Automatisk detektering av partikelverb - Stp - Uppsala universitet

Senare kommer vi se att partikelverben uppför sig lite olika beroende på typ av
partikel, det är därför praktiskt att tala om ”prepositionsliknande” och
”adverbliknande” partiklar.
Partikelns satsdelstillhörighet
Verbpartikeln kan räknas som utgörande en del av predikatet eller som ett
adverbial. Partikeln bildar en syntaktisk, semantisk och uttalsmässig enhet med
verbet och därför är det inte svårt att se den som en del av predikatet. Det är
heller inte ologiskt att räkna verbpartikeln som ett adverbial då den liksom ett
adverbial modifierar verbet. En som följt denna linje är Erik Andersson (1993).
Han kallar verbpartiklar för partikeladverbial. Detta synsätt återfinns också i
den nyutkomna Svenska akademiens grammatik (1999) där han är en av
medförfattarna.
2.2 Funktion
Partikeln har tre funktioner: transitivering, objektsväxling samt förändring av
verbets aktionssätt.
Transitivering innebär att intransitiva verb görs transitiva. Ett exempel på detta
är verbet tänka, som är intransitivt och tar en prepositionsfras, och
partikelverbet tänka ut som är transitivt, d.v.s. det konstrueras med objekt.
Ett exempel på objektsväxling är konstruktionerna:
skriva [sitt namn]obj. [på ett kontrakt]pp.
skriva på [ett kontrakt]obj. [med sitt namn]pp.
Det enkla verbets objekt (sitt namn) motsvaras av en prepositionsfras (med sitt
namn) vid partikelverb. Prepositionsfrasen vid enkelt verb (på ett kontrakt)
motsvaras av ett objekt (ett kontrakt) i konstruktionen med partikelverb.
I svenskan skiljer vi på t.ex. terminativt och durativt aktionssätt. Ett verb som
är terminativt är begränsat i tiden, t.ex. bestiga, och ett durativt verb är
obegränsat i relation till tiden, t.ex. klättra. En partikel kan ändra ett verbs
aktionssätt, t.ex. från durativt till terminativt. Exempel på detta är blomma –
blomma upp.
2.3 Form
Partikeln kan vara efterställd och lösgjord från verbet, då talar man om lös
förbindelse/sammansättning. Ett exempel på detta är ställa in. Partikeln kan
även stå som förled till verbet, så är fallet i t.ex. inställa. Här är det istället en
fast förbindelse/sammansättning vi har att göra med.
Man måste skilja på partikelsammansatta verb, t.ex. inställa, och prefixavledda
verb, t.ex. beställa. Partikeln (i detta fall in) består alltid av ett fritt morfem med
motsvarigheter i ett självständigt ord medan prefixet utgörs av ett bundet
morfem (i detta fall be-). Partiklarna till skillnad mot prefixen kan oftast skiljas
från sitt verb men det finns undantag, se nedan. Partiklar och prefix har mycket
gemensamt då de båda modifierar verbets betydelse och förmåga att ingå i
11