En analys av landstinget i Västernorrland med fokus på sjukvård

Arbetsmiljön i landstingets verksamheter förefaller samlat för hela verksamheten vara
relativt tillfredställande för både chefer och medarbetare enligt chefs och
medarbetarenkäten (LVN, 2010), dock finns uppenbara problem. I styrkortet för LVN är
dock bedömningen gul, vilket kan förklaras av att förändringsriktningen är negativ, d.v.s.
det har skett en viss försämring av arbetsmiljön. För landstingets särklass största
arbetsplats, Länssjukhuset Sundsvall‐Härnösand, ger den riskanalys som gjorts under
pågående förändringsarbete också anledning till att fokusera mer på arbetsmiljöfrågorna i
förändringsarbetet (LVN, 2010b). Det är naturligt att en arbetsplats som genomför så stora
besparingar och därmed uppsägningar och förändrade förutsättningar för verksamheten
upplever oro. I arbetsmiljöriskanalysen lyfts dock allvarliga risker för ohälsa eller annan
negativ påverkan upp i princip på samtliga kliniker. De faktorer som tas upp i studien rör
stress, kompetens, bristande delaktighet och ledning (LVN, 2010c) och huvudanledning som
pekas ut är också det stora omställningsarbetet (LVN, 2010b). Ett återkommande tema i
beskrivningarna från klinikerna är att hanteringen utav besparingarna kritiseras i form av
bristande delaktighet, undermåliga beslutsunderlag och otydlig ledning (LVN, 2010c).
Både intervjuer och dokumentation ger en bild av att kommunikationen mellan högsta
ledningen och medarbetare upplevs som otillfredsställande och att det saknas delaktighet i
de processer som nu ansvarar för förändringsarbetet. Detta har skapat en bristande
förståelse och acceptans hos medarbetare för de åtgärder som nu genomförs. Det
framkommer också att det finns en upplevelse av att det går för snabbt och att det är en
huvudförklaring till brister i underlag och kommunikation.
Behov
Behov av hälso‐ och sjukvård är mycket svårbedömda och måste ställas i förhållande till
nyttan av annan konsumtion. Hälso‐ och sjukvården finansieras genom att medborgarna
avstår privatkonsumtion för att istället få tillgång till offentligt finansierad hälso‐ och
sjukvård, det är alltså denna alternativkostnad sjukvårdsbehoven måste ställas emot.
Denna avvägning bestäms i det politiska systemet och i allmänna val.
Antar vi att dagens nivå på hälso‐ sjukvård speglar en önskvärd avvägning däremellan,
kommer behoven att i takt med förändrad demografi och teknisk samt medicinsk
utveckling. Den tekniska och medicinska utvecklingen fördyrar hälso‐ och sjukvården med
ca 1 procent per år och på nationell nivå bidrar demografieffekten med knappt en procent
per år (SKL, 2010).
På nationell nivå innebär det att givet dessa beräkningsförutsättningar kommer skatten att
behöva höjas 1 kr för att dagens hälso‐ och sjukvård ska upprätthållas till 2015. För
Västernorrland skulle det sannolikt behövas större skattehöjningar än 1 kr för att
upprätthålla hälso‐ och sjukvården, då gruppen äldres andel är större än i landet som
helhet. Det innebär att över tiden ökar beroende utav omfördelning, då både skattebas och
behov utvecklas olika över landet.
Wisco Analys Triewaldsgränd 2, Gamla Stan, Stockholm 111 29 www.wisco.se|
Litteraturförteckning
22