En analys av landstinget i Västernorrland med fokus på sjukvård

Sammanfattning
Landstinget Västernorrland (LVN) erbjuder sina medborgare kvalitativt god sjukvård.
Tillgängligheten är dock relativt riksgenomsnittet sämre, kostnaderna relativt höga och
verksamheten går med betydande underskott.
När det gäller tillgängligheten är den direkt kopplad till de höga kostnaderna. Givet den
nuvarande kostnadsbilden har LVN inte möjligheter att betala för större tillgänglighet,
tvärtom ska kostnadsreduceringar genomföras för att få verksamheten i balans.
LVN har också valt höja skatten för att öka intäkterna, men på längre sikt kommer de
demografiska effekter att försvaga skattebasen och intäktssidan, samtidigt som det leder till
kostnadsökningar på i genomsnitt 1 procent inom landstingens verksamhet. En
kostnadsökning på 1‐2 procent per år från den medicinsktekniska utvecklingen bör också
kalkyleras på sikt.
Skatteutjämningssystemet kommer därför att öka i betydelse över tid om de nuvarande
födelse‐ och flyttmönstren fortsätter. En parlamentarisk kommitté ska genomföra en större
översyn av systemet som ska presenteras i april 2011. Det kan noteras att vissa skrivningar i
direktiven, expertgrupper och delar av det politiska systemet förordar att
omfördelningseffekten ska vara mer begränsad i förhållande till idag.
Enligt Sverige kommuner och Landsting (SKL) beräkningar kommer också gapet mellan
behov och offentliga resurser år 2035 med dagens finansieringssystem motsvara en höjning
av den totala kommunalskatten på 13 kronor.
Sammantaget ger det en bild av att tillväxten i skattebasen och andra
finansieringspåverkande faktorer i relation till den demografiska utvecklingen och de
trendmässiga kostnadsökningarna inte kommer att bidra positivt över tid – utan tvärtom.
Det framstår därför ur det perspektivet som angeläget att reducera underskotten i
verksamheten.
De relativt höga kostnaderna per invånare i LVN kan förklaras av i huvudsak tre faktorer:
• Struktur. Västernorrland har en relativt ogynnsam struktur avseende främst
geografi, demografi och arbetsmarknad jämfört med riksgenomsnittet.
• Ineffektiva patientflöden. Principen om lägsta effektiva omhändertagande nivå
(LEON) fungera relativt sämre än riksgenomsnittet.
• Låg produktivitet. Västernorrland har en lägre produktivitetsnivå än
riksgenomsnittet, d.v.s. relativt insatta resurser produceras mindre vård i
Västernorrland än i riket i övrigt.
Wisco Analys Triewaldsgränd 2, Gamla Stan, Stockholm 111 29 www.wisco.se|
Litteraturförteckning
3