En analys av landstinget i Västernorrland med fokus på sjukvård

skall åstadkomma i andra termer än antal prestationer, hur verksamheten bedrivs, vilken
standard som tillämpas eller vilka arbetsprocedurer som skall tillämpas styrs inte annat än i
avgränsade aspekter såsom krav på att nedbringa väntetiderna till sjukvården. En fråga som
väckts i flera kommuner och i Västra Götalandsregionen och som rimligen borde ha stått på
agendorna är frågan om samverkan mellan kommuner och landsting när det gäller
äldrevården, men denna fråga har inte uppmärksammats på kommunledningsnivå.
Styrningen är partiell. … Sammanfattningen blir att fullmäktige och styrelsen framför allt
bestämmer kostnadsnivå och verksamhetens allmänna inriktning men att det politiska
systemets styrning i övrigt är begränsad både vad gäller styrningens räckvidd och dess
intensitet. I den mån styrning sker i övriga frågor så gäller den eftersträvade förändringar i
organisation och struktur men styrningens påverkan är ofta låg eller måttlig. Det politiska
systemets styrning har svårt att åstadkomma andra förändringar än rent administrativa
organisationsförändringar. Styrningen är partiell, styrningsintensiteten ofta svag och
styrningens genomslagskraft låg eller måttlig, även när styrningsintensiteten är stark.
Undantaget utgörs av kostnadsstyrningen som är stark och vars genomslag är betydande.”
(Anjou, 2008).
Det framstår därmed som både när det gäller frågan att göra rätt sak (effektiv
produktionsmix) och göra saker på rätt sätt (best practice) är resultaten relativt nedslående
när det gäller generella erfarenheter av ledning och styrning i landstingsverksamhet, medan
utsikterna att lyckas med kostnadsreduceringarna ser betydligt bättre ut.
Förklaring till detta som både lyfts fram i forskningen och i de genomförda intervjuerna är
att landstingsverksamheten är en högt professionaliserad och multidisciplinär verksamhet.
Verksamhetsexpertisens (läkarnas) inflytande är mycket stort och dessa har i praktiken två
huvudmän, patienten och arbetsgivaren, samt att förhålla sig till en flernivås styrning som
reglerar verksamhetens utövande i en relativt hög detaljnivå i form av lagar, förordningar,
föreskrifter, policydokument, m.m.. Landstinget är därmed endast är en av flera
styrfunktioner som verksamheten förhåller sig till, vilket naturligtvis försvagar landstingens
styrmöjligheter när det gäller best practice och en effektiv produktionsmix.
För det andra kräver genuina förbättringar i en personalintensiv verksamhet
beteendeförändringar hos antingen verksamheten självt (best practice) eller hos
patienterna (påverkar produktionsmixen), vilket tar lång tid och förutsätter konsekvent
ledning och styrning över längre tid och att denna får genomslag längts ut i verksamhetens
och samhällets kapillärer. Det är sålunda både i resurser, tid och engagemang ett betydligt
större åtagande än administrativa organisationsförändringar eller rena
kostnadsreduceringar, vilka kan åstadkommas mycket snabbt i rent teknisk mening.
Medlen att uppnå antingen genuina och varaktiga beteendeförändringar eller
administrativa/kostnadsförändringar skiljer sig också åt i betydande grad.
Administrativa/kostnadsförändringar kan beskrivas som top‐down, d.v.s. endast ett fåtal
personer i ledande ställning behövs för att ta beslut och genomföra dem.
Wisco Analys Triewaldsgränd 2, Gamla Stan, Stockholm 111 29 www.wisco.se|
Litteraturförteckning
40