22.08.2015 Views

िव दे ह िवदेह Videha িবেদহ िवदेह

1 िव दे ह िवदेह Vi deha িবেদহ ht t p wwwvi deha co i n Al ways ref ...

1 िव दे ह िवदेह Vi deha িবেদহ ht t p wwwvi deha co i n Al ways ref ...

SHOW MORE
SHOW LESS
  • No tags were found...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>िव</strong> <strong>दे</strong> <strong>ह</strong> <strong>िव</strong><strong>दे</strong><strong>ह</strong> <strong>Videha</strong> <strong>িবেদহ</strong> <strong>िव</strong><strong>दे</strong><strong>ह</strong> थम मैिथली पािक्षक ई पिका <strong>Videha</strong> Ist Maithili Fortnightly e Magazine <strong>िव</strong><strong>दे</strong><strong>ह</strong> थम मैिथली पािक्षक '<strong>िव</strong><strong>दे</strong><strong>ह</strong>''<strong>िव</strong><strong>दे</strong><strong>ह</strong>' ५९ म अंक ०१ जून २०१० (वषर् ३ मास ३० अंक ५९)http://www.videha.co.in/ मानुषीिम<strong>ह</strong> संस्कृ ताम्दादीक बख र्क ि<strong>ह</strong>साब िकयो नि<strong>ह</strong> ब ुझलिन। सभ अकबका गेली<strong>ह</strong>। सभ-सब<strong>ह</strong>क मुँ<strong>ह</strong> <strong>दे</strong>खए लगली<strong>ह</strong>।दादी बिझ, ु मुुराइत शीलाकेँ क<strong>ह</strong>लिखन- “सासु, सासु नि<strong>ह</strong> माए छिथ। <strong>ह</strong>मर छोट िदयािदनी छिथ। जखन <strong>ह</strong>मरापा ँच बख र् ऐठाम ऐला भेल र<strong>ह</strong>ए तखन रघ ू बौआक ज भेलिन। एक बेरक खेर<strong>ह</strong>ा क<strong>ह</strong>ै छी। कािकयो समथे र्र<strong>ह</strong>िथ। मुदा <strong>ह</strong>मरासँ उमरगर र<strong>ह</strong>िथ। माघ म<strong>ह</strong>ीनाक मकरक मेला शु भेल। अपना गाम सभक बेसी लोक <strong>ह</strong>रडीजाइत छल। <strong>ह</strong>मरा संग रघ ू वौआ <strong>ह</strong>रडी गेल। <strong>ह</strong>रडीसँ किनए वेसी <strong>िव</strong><strong>दे</strong>सर छै। मुदा <strong>िव</strong><strong>दे</strong>सरक मेला गडवड<strong>ह</strong>ुअए लगलै। िनरमलीसँ दिडभंगा धिरक रेलवे कातक जते उचा अिछ, सभ भोके गाडीसँ आिब उचकपी शुकऽ दैत। जि<strong>ह</strong>सँ नीक घरक लोक जाएव छोिड <strong>दे</strong>लक। ओना <strong>िव</strong><strong>दे</strong>सरो बाबा बड जगताजोर तेँ कतवोउचकपी <strong>ह</strong>ोइ तइयो मेला बढले जाइत। अपना गाम सभक लोक जाएव छोिड <strong>दे</strong>लक। ओना ो नम ्<strong>ह</strong>रछैक, ति<strong>ह</strong>पर सँ ानक लग-पासक लोक से<strong>ह</strong>ो का उठेलिन। जेकर फल भेलै जे ानसँ उचकपी समाभेल। <strong>ह</strong>रडीक संग द ूटा बाधा उपित भेल। परसा धाममे स ूय र् भगवानक मुरती उखडलासँ नव ान बनल। ओनामुरितयो िद अिछ। एक तँ स ूय र् भगवानक दोसर बेस िकमती पाथरो अिछ। मिदरो ं नीक। मुदा <strong>ह</strong>ालमे जेसाम्दाियक भाव मदरकेँ बढ़◌ौलक ओि<strong>ह</strong>सँ परसो आ <strong>ह</strong>िडयोकेँ नीक झटका लगल। <strong>ह</strong>रडी म<strong>ह</strong>ा<strong>दे</strong>बो छिथग<strong>ह</strong>ी ं रमे, जि<strong>ह</strong>सँ सभ िदन जल भरल र<strong>ह</strong>ैत अिछ। बीचि<strong>ह</strong>मे सुभा दादी िदिश <strong>दे</strong>िख पुछली<strong>ह</strong>- “ब<strong>ह</strong>ीिन के िदनबौआकेँ -रघ ुनन- द ूध िपऔ िछअिन?”समरथाइमे <strong>ह</strong>म ख ूब ब ुफगर र<strong>ह</strong>ी। पि<strong>ह</strong>ल सान भेले र<strong>ह</strong>ए। मरसे द ूध <strong>ह</strong>ुअए। काकी रोगा गेली<strong>ह</strong>। द ूधटूिट गेलिन। <strong>ह</strong>मरे द ूध पी<strong>िव</strong>-पी<strong>िव</strong> वौआ जीअल। जखन बौआ साल भिरक भेला, अ-त से<strong>ह</strong>ो खाए लगलिथ,डेगा-डेगी चलौ लगलिथ, बोिलओ फुटलिन तखन काकी िसखा <strong>दे</strong>लकिन द ूधवाली माए क<strong>ह</strong>ैले। <strong>ह</strong>मरो नीक लागए।बेटा तँ नि<strong>ह</strong> कि<strong>ह</strong>अिन मुदा, बा क<strong>ह</strong>ैत रि<strong>ह</strong>अिन। डेढ साल भेलापर <strong>ह</strong>मरो द ूध टूटए लगल। खाइ-पीवैमे तँकोता<strong>ह</strong>ी नि<strong>ह</strong> <strong>ह</strong>ुअए मुदा, दोसर कारण भऽ गेल। मकरक मेला जाइत र<strong>ह</strong>ी। काकी बोकेँ जाइलेक<strong>ह</strong>लिन। सभ साल ओतैसँ तिरपात कीिन-कीिन आनी आ सालो भिर मसा खाइ छलौ ं। ओना <strong>ह</strong>रडी मेलाक <strong>ह</strong>रीस,मािटक नािद, टाड़◌ा-टाडी नामी र<strong>ह</strong>ए। सात-आठ बख र्क बा र<strong>ह</strong>िथ। गामक ब<strong>ह</strong>ुत जिनजाितयो आ िधयो-प ूतोर<strong>ह</strong>ए। अप बेटा आ बोकेँ <strong>ह</strong>म<strong>ह</strong>ी ं गेिलएिन। अरबा चाउरक रोटी आ सीम-भा ँटाक तरकारी बना लेल<strong>ह</strong>ु ँ।गामोपर खा लेल<strong>ह</strong>ु ँ।”िबचि<strong>ह</strong>मे आशा टोकलकिन- “खा कऽ म<strong>ह</strong>ा<strong>दे</strong>व दश र्न करए गेिलयै?”आशाक बात सुिन दादी ठ<strong>ह</strong>ाका दैत क<strong>ह</strong>ए लगलिखन- “<strong>ह</strong>रडी मेला स्ीगणक मेला छी। पुखसँ बेसी स्ीगण आिधया-प ूता र<strong>ह</strong>ैत अिछ। दस बजेमे सभ खा-खा जाइत अिछ आ दोसिर-तेसिर सािझ ँ धिर घिर-घ ु िर ु अबैतअिछ। अपना सब<strong>ह</strong>क कुटुमैती बेसी अ<strong>ह</strong>ी भाग अिछ। एक िदिशसँ धीओ-बेटी अवैत आ दोसर िदिशसँ माइयो-िपितआइन जाइत। तेँ ओरसँ बेिटयो-जाित अबैत आ ऐरसँ माइयो जाइत। सभकेँ मेलामे भेंिट-घा ँटभऽ जाइत। जि<strong>ह</strong>ना बिडयाकेँ बा नि<strong>ह</strong> छै, जे मन फुडै छै से करैए ति<strong>ह</strong>ना तँ जिनजाितयो आ बिडबक<strong>ह</strong>ोूअिछ। जे मन फुडतै से करत। <strong>ह</strong>ँ तँ क<strong>ह</strong>ै जे छेिलय<strong>ह</strong>, बाकेँ गेिलएिन। बेर<strong>ह</strong>िटये पोखिरक म<strong>ह</strong>ारपरबैिस खाए लगलौ ं। बोकेँ एक खाड़◌ा रोटी आ तरकारी <strong>दे</strong>िलएिन। <strong>ह</strong>म दिछन-मुँ<strong>ह</strong>े-पोखिर िदिश घिम ू कऽ खाएलगलौ ं। म ूडी गोत र<strong>ह</strong>ी, माथपर साडी लटकल र<strong>ह</strong>ए। तेि<strong>ह</strong> बीच एकटा झ ुनझ ुनाबला घ ुमैत-घ ुमैत अ◌ाएल।िधया-प ूता सभ पाछु-पाछु र<strong>ह</strong>ए। ताडक पातकेँ गुलाबी र ंगमे रिग ं झ ुनझ ुना ब र<strong>ह</strong>ए। एकटा झ ुनझ ुना <strong>ह</strong>ाथसँबजबैत र<strong>ह</strong>ै आ बाकी पिथयामे माथपर रख र<strong>ह</strong>ए। आ ँएले-वा ँएले बौओ रोटी खाइते पाछु धऽ लेलिन। <strong>ह</strong>मब ुझबे केिलयै। िधया-प ूता तँ ख ुरलुी <strong>ह</strong>ोइते अिछ। झ ुनझ ुनाबला आग ू बिढ गेल। बाटीमे पािन पीिब जखनपािन दइले तकलौ ं तँ <strong>दे</strong>खवे केिलएिन। ले बलैया, ओते लोकमे कतऽ ताकब? भारी प<strong>ह</strong>पिटमे पिडगेलौ ं। <strong>ह</strong>ा ँइ-<strong>ह</strong>ा ँइ कऽ तिरपातो आ टड़◌ो लेल<strong>ह</strong>ु ँ आ तकैले <strong>िव</strong>दा भेल<strong>ह</strong>ु ँ। एकटा झ ुनझ ुनाबला र<strong>ह</strong>ैत तखैन ठेकना कऽ जइतौ ं। से तँ जेर <strong>दे</strong>िखयै ओरो झ ुनझ ुनाबला र<strong>ह</strong>ए मन <strong>ह</strong>ािर मािन लेलक। मनमे <strong>ह</strong>ुअए लगलजे काकीकेँ की जबाब <strong>दे</strong>बिन। मुदा म-मन चेर बाबाकेँ क<strong>ह</strong>िलएिन जे आन <strong>दे</strong>वानमे तँ िकयो नि<strong>ह</strong><strong>ह</strong>राइत अिछ मुदा, तोरा ानमे भऽ गेल<strong>ह</strong>। अखका जेका ँ ताबे िधया-प ूताक चोिर <strong>दे</strong>वानमे नि<strong>ह</strong> <strong>ह</strong>ुअए।मुदा तइओ मनमे ख ुटख ुटी र<strong>ह</strong>बे करए। तेकर कारण र<strong>ह</strong>ए जे कि<strong>ह</strong>यो-काल सुिनयै फा ं ानसँ फा ंक बेटा वाबेटी <strong>ह</strong>रा गेलइ। तेँ मनमे <strong>ह</strong>ुअए जे काकी की क<strong>ह</strong>ती<strong>ह</strong>? त<strong>ह</strong>ूमे रोगाएल छिथ। म-मन समो<strong>ह</strong> लािगगेल। मुदा फेिर मनमे भेल जे जँ क<strong>ह</strong>ी ं घिर-िफिर ु कऽ चिल आबिथ। थोड़◌े-काल गुन-ध ुन कए, एक <strong>ह</strong>ाथकेँतेरपात लेल<strong>ह</strong>ु ँ आ दोसर <strong>ह</strong>ाथमे टाड़◌ा, तकए <strong>िव</strong>दा<strong>ह</strong> भेलौ ं। राक द ुन ू कात दोकानबला सभ दोकान लगौर<strong>ह</strong>ए आ बीच <strong>दे</strong> लोक सभ चलए। मिदरक ं आग ू एे बेिर मिदरक ं फाटकसँ ब<strong>ह</strong>ुत लोक िनकलल। राापररेड़◌ा भऽ गेल। तेि<strong>ह</strong> काल माथपर सँ साडी ससिर गेल। आब की करब? द ुन ू <strong>ह</strong>ाथो बरदाएल र<strong>ह</strong>ए। माथपर17

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!