Skärgårdsdelegationens och skärgårdspolitikens historik 1949–2009

126
TEXTER OCH INTERVJUER
JORMA LEPPÄNEN
Skärigubbe av en slump
Ordföranden för skärgårdsdelegationen, minister Ole Norrback och vice ordföranden,
riksdagsledamot Lauri Metsämäki intervjuade 1988 en viss Jorma Leppänen för
att ta reda på om han var lämplig att sköta sekreteraruppgift erna vid skärgårdsdelegationen.
Man bestämde sig för att pröva.
Jag hade varit generalsekreterare för den av regeringen tillsatta relativt robusta
Kymmenedelegationen, men projektet hade avslutats och nu sökte jag eft er nytt
arbete. Kymmene län omfattade skärgårdarna i Saimen och östra Finska viken. På
stranden vid Pielisjoki i det insjörika Norra Karelen hade jag oft a med metspöet i
handen betraktat bogserbåtarna som drog långa timmerfl ottar mot de stora träförädlingsanläggningarna
i Kymmenedalen. Jag hade också erfarenhet av förvaltningsuppgift
er i två städer präglade av vattendrag, Joensuu och Imatra.
Som politisk sekreterare vid miljöministeriet hade jag betraktat strandområdena
främst som platser där byggande borde förhindras. Med svenskspråkig kultur hade
jag bekantat mig bland annat i de samnordiska Genève- och Manchester-skolorna. I
det stora hela var skärgården dock ett främmande område för mig.
Tjänsten som var tänkt som tillfällig har fortsatt. Jag har trivts i mitt arbete – kanske
rentav för bra enligt somliga.
Jag tror att det fi nns belägg i skärgårdshistoriken för att skärgårdssystemet
åtminstone har försökt åstadkomma men också åstadkommit resultat, som är viktiga
för skärgårds- och insjöområdena. Det är ett resultat av samarbete mellan fl era
människor på kommun-, region- och riksnivå. De politiska och övriga kontaktytorna
har varit mycket viktiga.
De viktigaste resultaten är beaktandet av skärgårdskaraktären i kommunernas statsandelar,
de goda företagsstöden som möjliggörs av den höjda företagsstödsställningen
enligt regionlagstift ningen, skärgårdstrafi ken i de största skärgårdsområdena som ligger
på en god europeisk nivå trots bristerna, de omfattande utvecklingsprojekten samt
omhändertagandet av skärgårdens natur-, landskaps- och kulturvärden.
Skärgårdsdelegationen har blivit den mest kända utvecklaren av stugboende –fritidsboende
– sekundärt boende i Finland. Vägande skäl har bidragit till detta. Stuglivet
är viktigt för skärgården med tanke på rekryteringen av nya fast bosatta invånare,
säkerställandet av tjänsterna, förmedlandet av kunnandet, utvecklingen av distansarbetet,
främjandet av kulturen och tryggandet av trafi kförbindelserna. De stora
årskullarna börjar snart i allt högre skaror strömma till skärgårds- och insjöområdena
för att bosätta sig där. Distansarbete blir vanligare. Modellen för ett helhetsinriktat
boende håller på att förändras och skärgården kommer att gynnas starkt av
denna process.
Skärgårdens framtid är inte ödeläggelse utan en ny uppblomstring som redan
har börjat.
Delegationens ordförande har säkert ibland känt sig ensamma när de försökt
driva en avlägsen liten skärgårds ärenden i maktens kammare. Makten bugar sig
inför stora folkmassor, och sådana fi nns inte i skärgården i sådana skaror som på
fastlandet.