Skärgårdsdelegationens och skärgårdspolitikens historik 1949–2009

86
TEXTER OCH INTERVJUER
De mest minnesvärda studieresorna under Enestams tid var arbetsutskottets resa
till Sordavala och Valamo. Värd för konferensresan var kommundirektören i Rääkkylä,
delegationsmedlemmen Ilkka Simanainen. Inrikesministeriets tjänsteman Veijo
Kavonius deltog som sakkunnig på resan, han hade också stor kännedom om den
ryska kulturen. Till gamla Valamo åkte vi med en urgammal rysk katamaran, och
visst var jag rädd när det började blåsa upp på Ladoga. Men nog var jag likaså rädd
på en insjö på fi nska sidan då alltför många delegationsmedlemmar lastades ombord
på Rääkkylä kommuns brand- och räddningsbåt.
Av delegationsmedlemmarna minns jag kommundirektören i Rimito, Paavo Nieminen,
med särskild värme. Han var alltid mycket stolt över sin kommun, som han presenterade
med djupa brösttoner och gedigen erfarenhet. Paavo var mycket pragmatisk
i alla frågor. – Delegationsmedlem Bror Wahlroos kan jag fortfarande se framför
mig rökande en cigarr under förhandlingarna i församlingshemmet på Rimito. Ingen
sade ett pip, ingen klagade, Paavo Nieminen log bara förnöjt.
Även små klarar sig
Studieresorna gav många lärdomar och djupa insikter. Sääminki skärgård i Nyslott
var en imponerande upplevelse. Vi fi ck se och uppleva vad trafi kförbindelser innebar
då man övergick från förbindelsefartygstrafi k till färjor. Karlö och Bergö minns
jag också som speciella pärlor. Före detta Hitis kommuns nya självständighetskamp
spirade. Det fanns en vilja att återuppväcka Hitis kommun till livet! Enligt mig var
processen mycket viktig, även om slutresultatet av denna kamp inte uppfyllde Hitisbornas
önskemål.
Delegationen insåg även att de små öarna i Finland kunde vara föregångare. På
Iniö grundades nämligen landets första icke-kommersiella lokalradiostation Radio
Iniö, medan landets första kommersiella radiostation Meriradio grundades i Velkua
av Jorma och Laura Rotko.
De viktigaste ärendena som delegationen handhade var att göra skärgårdslagen
känd och förpliktande, att påverka statsandelarna och lagstift ningen överlag, att ta
hand om så kallade A-skärgårdskommuner, att satsa kraft igt på utvecklingen av trafi
kförbindelser, att försöka bevara statens arbetsplatser och att kämpa för postanstalterna.
Man försökte verkligen påverka statsbudgeten, och man kunde nästan utantill
de avsnitt i detta klargula dokument som gällde skärgården.
Finansministeriets representant Vellamo Kivistö påpekade att hennes roll var att
fl itigt föra fram att statsmedlen var knappa, men hon ville ändå främja skärgårdsfrågor
även vid sitt eget ministerium. Miljövårdsbidragsbesluten för skärgården fattades
till en början vid delegationen. Utdelningen resulterade i färggranna, även känslosamma
diskussioner eft ersom alla upplevde sig vara experter och intressebevakare.
Utdelningen av stöd till den privata skärgårdstrafi ken och försöken att påverka den
genom utlåtanden var också viktiga angelägenheter. Från dåvarande sjöfartsstyrelsen
deltog personliga sjökaptener på våra möten, antingen representerade av Benny
Kaarnimo, Magnus Slotte eller Nalle Sjöman.
I åratal eft er arbetet i delegationen verkade jag som dess representant vid Delegationen
för båtlivsärenden och fl aggkommittén vid Håll Skärgården ren rf.
Alltid lyckades vi inte
Ett stort misslyckande i delegationens arbete har besvärat mig. Minister Taxell betonade
alltid att om ytterskärgården dör så dör skärgårdens hjärta. På denna tid kämpade
delegationen för att ’huvudkontoret’ för Skärgårdshavets nationalpark som höll
på att grundas vid denna tid, skulle förläggas till Nötö. Denna lilla ö betraktades som
en pärla i ytterskärgården, och man ville utveckla ön med hjälp av nationalparkens