Skärgårdsdelegationens och skärgårdspolitikens historik 1949–2009

SKÄRGÅRDSPOLITIKENS HISTORIA
rande av skärgårdens landskapsbild. Bidrag kunde vid sidan av kommuner också
beviljas åt en förening eller stift else som har till syft e att främja naturskyddet eller
miljövården.
Dessa bidrag beviljades först från inrikesministeriets budgetmoment avsett för
statsbidrag till miljöskyddsorganisationer. När miljöministeriet grundades år 1983
blev fi nansieringskällan ministeriets miljövårds- och avfallshanteringsbidrag.
Skärgårdslagen har ändrats fyra gånger (973/88, 1316/93, 89/95 och 145/99). Även
förordningen om skärgårdsdelegationen ändrades år 1993 (1316/93).
4.3 Effektivitet
Skärgårdslagens betydelse utvärderas av fl era personer i historikens artikel- och
intervjuavsnitt. Bristerna i lagen konstateras, men dess betydelse för skärgårdskommunerna
och de övriga skärgårdsområdena i Finland framträder på fl era sätt.
I kapitel 8 som handlar om skärgårdspolitiken framträder också lagens betydelse
för olika sektorer såsom kommunala bastjänster samt utvecklingen av levnadsförhållandena
och trafi kförbindelserna. Besvikelser har förorsakats i synnerhet vad gäller
bevarandet av statliga arbetsplatser; de har minskat drastiskt i skärgårdsområdena
trots lagens förpliktelser.
Bland annat Kjell Andersson (se ovan) har forskat i skärgårdslagens eff ektivitet.
För det första konstaterar han att lagen stift ades ”i elft e timmen”. Den regionpolitiska
lagstift ningen hade redan utformats rätt långt, och således fanns det inte mycket
plats för en lag som riktade sig till dylika specialområden.
Andersson konstaterar vidare att till exempel de statliga arbetsplatserna minskat
kraft igt inom skärgårdsområdena trots lagen. Samtidigt fanns det enligt honom
ingen orsak att betvivla att utfallet för skärgården på många punkter skulle ha varit
betydligt sämre utan lagen.
Dessa slutsatser är även förenliga med bedömningar som förekommer i denna
historik.
Bedömningen av skärgårdslagens eff ekter och skärgårdspolitikens ändamålsenlighet
är i sig en komplicerad uppgift . För det första omfattar lagen fl era sakområden.
Bevarandet av statliga arbetsplatser är bara en målsättning i skärgårdslagen.
Minst lika viktiga är näringsstöden, fi nansieringen av kommunala tjänster genom
vilka basservicen upprätthålls, trafi ken, datakommunikationerna och den övriga
infrastrukturen samt värnandet om natur-, miljö- och kulturvärden.
Beträff ande statens arbetsplatser kan man fråga sig om någon lag i något land
någonsin lyckats förhindra samhällets anpassning till den tekniska utvecklingen.
Detta har varit den huvudsakliga orsaken till att arbetsplatserna minskat vid försvarsmakten,
gränsbevakningsväsendet, sjöfartsstyrelsen och vissa andra funktioner.
Ur dagens perspektiv har skärgårdslagens målsättning att bevara dessa arbetsplatser
kanske varit alltför ambitiös i en snabbt föränderlig värld. Om lagen stift ades
i dag skulle den knappast innehålla en dylik målsättning.
När man kritiserar bristerna i skärgårdstrafi ken kan man fråga sig hur stora Finlands
satsningar på skärgårdstrafi ken har varit i relation till motsvarande satsningar
i andra skärgårdsländer. Denna jämförelse skulle säkert gynna Finland. Även helhetsinriktade
jämförelser med andra europeiska länders skärgårdspolitik leder oft a
till positiva utlåtanden av utlänningar.
Mest orsak till en saklig kritik fi nns kanske i fråga om mindre öområden utanför
de största skärgårdsområdena. Skärgårdspolitiken försvåras väsentligt av att antalet
bebodda öar är stort och att de är utspridda över ett stort land och att det nordiska
klimatet ställer speciella krav. Därtill ökar dessa faktorer dess kostnader i Finland.
35