Skärgårdsdelegationens och skärgårdspolitikens historik 1949–2009

90
TEXTER OCH INTERVJUER
ekonomiskt sett var antagligen utdelningen av behovsprövade fi nansieringsbidrag
till kommunerna. Anslaget var avsett för alla landets kommuner i ekonomiska trångmål,
vilket ledde till att skärgårdskommunerna inte bara var tvungna att konkurrera
sinsemellan utan också med de övriga kommunerna. Å andra sidan underlättades
skärgårdskommunernas ekonomiska ställning vid denna tid också av att skärgårdsfaktorn
eft er stift andet av skärgårdslagen började beaktas bättre än tidigare bland
annat i kommunernas bärkraft sklassifi cering och de lagstadgade statsbidragen.
Reseminnen
Delegationen, dess sektioner och arbetsutskott gjorde årligen resor till skärgården
i allmänhet i anknytning till något aktuellt ärende. Som landkrabba hade jag ingen
nämnvärd erfarenhet av och kunskap om skärgården, och därför var dessa besök
mycket viktiga studieresor för mig. Min ökade kännedom om skärgården mjukade
också upp mitt förhållningssätt till frågor i den mån som det var möjligt i rollen som
fi nansministeriets representant.
Fiskodlingen ökade i havsområdena i synnerhet på 1970- och 1980-talen, och man
började fästa större uppmärksamhet vid de miljöproblem som verksamheten förorsakade.
Frågan lyft es fram i delegationen redan under ordförande Janssons mandatperiod.
Fiskeriet i sina olika former hade en viktig närings- och befolkningspolitisk betydelse
för skärgården, och därför började delegationen aktivt sätta in sig i frågan.
Senare orsakade uppgift erna om fi sksjukdomar på norska havsanläggningar oro
bland myndigheter och medborgare. För att få en bättre bild av problemet besökte
delegationen under ordförande Lauréns ledning Trondheim hösten 1986. Resan var
på många sätt händelserik och intressant. Information om fi skefrågor erhölls av myndigheter
och dessutom besökte man den närbelägna ön Hitra, där det i jämförelse
med Finland fanns stora fi skbassänger. Vi fi ck verkligen en konkret bild av fi skarnas
liv i bassängerna. Fiskar simmade fast i varandra, fl era bar på spår av sina grannars
kannibalistiska beteende, en del fi skar var döda och lukten obeskrivlig! Jag kunde
inte äta odlad ”kassefi sk” på länge eft er det.
Vissa resor minns jag särskilt väl på grund av någon enskild händelse. Ett dylikt
minne är resan till Karlö 27.10.1981. Mitt under resan dit fi ck vi veta att president
Kekkonen hade avgått. Vår ordförande Jansson återvände omedelbart till Uleåborg
och därifrån till Helsingfors för att förbereda sin presidentvalskampanj.
En annan minnesvärd resa var arbetsutskottets båtfärd i Rääkkylä hösten 1985.
Det stormade rejält och brandkårens båt Myrsky, som vi åkte med, gungade våldsamt.
Jag vet inte om kantringsrisken var verklig, men åtminstone jag hade hjärtat i
halsgropen och trodde min sista stund var kommen. Som tur klarade vi oss oskadda
med undantag för kommundirektör Simanainens tumme som fi ck sig en rejäl smäll
när den blev mellan hyttdörren som vinden smällde fast.
Behagliga minnen har jag också från arbetsutskottets resa sommaren 1993 till Velkua-dagarna
och deltagandet i den under evenemanget ordnade roddtävlingen runt
ön Palva. Arbetsutskottet vann tävlingen med Jan-Erik Enestam som kapten. Å andra
sidan fanns det bara två roddarlag. Sjödagarna i Kotka bekantade jag mig med sommaren
1988 i anslutning till en resa till Aspö och Pellinge skärgård, och i slutet av sommaren
1991 bekantade jag mig med Puumala, där vi också deltog i en roddtävling.
För egen del har arbetet i skärgårdsdelegationen och stift andet av bekantskap
med levnadsförhållandena i skärgården och med personer som arbetat för dem varit
mycket lärorikt och intressant. Enligt mina observationer ökade intresset och förståelsen
för bevarandet av skärgårdens egenart och livskraft också på förvaltningsnivå.
Delegationen har varit och är fortfarande en eff ektiv bevakare av skärgårdens
intressen och ett organ som lyft er fram skärgårdsperspektivet.