Hydrauliska Strömningsmaskiner

uppfordringshöjden dvs nivåskillnaden mellan behållarnas vätskeytor, skillnaden mellan
tryckhöjderna * i behållarna och summan av förlusthöjderna i rörledningar, ventiler o.dyl. samt
slutligen eventuella ändringar i kinetisk energi. Alltså enligt figur
p − p
Hsys = z +
ρg
2 2
II I II I
w − w
+
2g
29
+ h + h
fs ft
Summan av geodetiska uppfordringshöjden och behållarnas tryckhöjdskillnad kallas statisk
uppfordringshöjd Hstat. Systemets uppfordringshöjd kommer således generellt att bestå av en
statisk del (av Q oberoende) Hstat och en dynamisk del (av Q beroende) förlusthöjden hf (samt
i vissa fall ändringen av hastighetshöjd, kinetisk energi, se avsnitt 2.11).
Man skiljer även på sugsidans geodetiska uppfordringshöjd zs kallad geodetisk sughöjd och
trycksidans geodetiska uppfordringshöjd zt
Vid pumpning gäller
z = zs + zP + zt
Hsys = H
OBS. Störningsförlusterna i inloppet till och utloppet från ledningen måste tas med i hfs + hft.
3.2.3 Sughöjd
Den geodetiska sughöjden, zs, räknas vanligen från N VY till pumpens inlopp. I vissa
sammanhang måste den emellertid räknas till den högst belägna punkten i pumphjulets inlopp.
Trycket där, ps, är nämligen av speciellt intresse. Det får ej bli hur lågt som helst, ty om ps
sjunker till ett värde motsvarande vätskans förångningstryck vid rådande temperatur, börjar
vattnet koka och det fenomen, som kallas kavitation uppträder. Se vidare avsnitt 3.4.
3.2.4 Pumpeffekt, effektbehov och verkningsgrad
Om en pumps uppfordringshöjd är H m, dess volymström Q m 3 /s, så blir dess pumpeffekt eller
”studseffekt” Pstuds.
Pstuds = g ρQ H [W ]
Om effektbehovet för att driva pumpen – axeleffekten – är Paxel W, blir pumpens totala verkningsgrad
η = g QH
ρ
Paxel Känner man verkningsgraden och vill beräkna effektbehovet gäller
P
axel = ρ
g QH
η
I kapitel 7 behandlas verkningsgraden ytterligare samt de förluster som är orsaken till denna.
* Trycket omvandlas till en ekvivalent höjd genom division med ρg.
W