Biogaspotential hos våtmarksgräs - Biogas Öst

1.2 DJURLIV
Det är inte lika enkelt att koppla våtmarkernas fåglar och övriga ryggradsdjur till en viss
våtmarkstyp som det går att göra med växterna. Grodor har till exempel våtmarkerna
som hemvist, men olika arter återfinns i olika typer av våtmarker. Vanlig groda och
padda finns ofta i kärr och småvatten. Vattensalamander är knuten till småvatten under
vårens lek och sommarens yngeluppväxt där den större vattensalamandern är kräsnare
med avseende på vattenkvalitet än den mindre vattensalamandern.
Fiskgjusen väljer ofta en talltopp i mossen som boplats bara det finns tillräckligt med
sjöar inom rimligt avstånd. För fiskgjusen och kärrhökar är de öppna kärren viktiga
jaktmarker innan sjöarna har släppt sina isar på våren. Ugglan är specialist på
vattensorkar och bosätter sig gärna i kanten mot någorlunda öppen mark, gärna våtmark.
I maderna och strandkärren finner man enkelbeckasinen och ängslärkpipan. De trivs så
länge som det inte har börjat växa igen för mycket. När igenväxningen börjar trivs
gräshoppssångare bland videsnåren och näktergalen kan ses i strandkärret. I eventuell
vassvegetation utanför kärrbältet trivs sävsparv, sävsångare och rörsångare. Lärkfalken
ser man ofta jaga sländor över vassar och småvatten.
De hävdade maderna och sankängarna har avsevärt rikare djurliv med häckande
tofsvipa, storspov och gulärla. Kortare gräs gynnar särskilt vadare, gäss och vissa
simänder. Dessa områden är även viktiga för rastande vadare och gäss av många slag
(Jacobson, 1997). Storspoven har minskat kraftigt i södra Sverige men ökar i områden
där ängsmarksrestaureringar har genomförts. Troligen för att denna art är trogen till sin
vistelseort och återkommer i större antal när förutsättningarna blir bättre (MISTRA,
2001). Kornknarren utgör dock ett undantag. Det är en hönsfågel som föredrar de lite
mer högvuxna partierna vid stranden. Våtmarksslåtter för nära vattenbrynet gynnar
alltså inte kornknarren.
Många insekter är knutna till en viss våtmarkstyp och direkt beroende av dem, till
skillnad från ryggradsdjuren. Det finns dock inte lika stor kunskap om insekterna som
om växterna och det högre djurlivet. I våtmarkerna finns både växtätande insekter och
vattenlevande arter. Bland växtätande insekter som är enkla att se finns några
dagfjärilar. I Uppland påträffas inte mindre än tre arter av pärlemorfjäril. Deras larver
växer på olika myrväxter som tranbär, hjortron och hallon. Makaonfjärilen utvecklas
ofta på flockblommiga växter på myrar till exempel kärrsilja, och det finns många fler
oansenligare arter som lever på våtmarksväxter som ofta är mycket kräsna i sitt val av
värdväxt. En liten jordloppa (Longitarsus holsaticus) påträffas till exempel bara på
kärrspira. En våtmark med rik växtflora förväntas alltså även ha en rik fauna av
växtätande insekter.
Det är svårare att definiera de marklevande insekternas habitat. Klart är emellertid att en
del jordlöpare är starkt knutna till betande strandängar runt näringsrika sjöar. De här
jordlöparna är starkt hävdberoende och försvinner snart då marken slutar hävdas. Slåtter
under juli eller augusti ger en ostörd period under sommaren som generellt borgar för
ett rikt växt- och insektsliv (Overud m.fl., 2005).
6