Biogaspotential hos våtmarksgräs - Biogas Öst

Det naturliga förvandlingsförloppet för en ohävdad mad eller limnogen strandäng är att
de efter flera år av inaktivitet övergår till kärr och sedan en alsumpskog. Mader och
strandängar som endast har beteshävdats, blir tuviga av kreaturens trampande och
klassas ofta som kärr i SMD. En beskrivning över hur den hävdade maden utvecklar sig
till dessa naturtyper finns i inledningen. SMD-analysen upptäcker alsumpskogen som
inte inkluderas i de utvalda klasserna och utesluter denna, medan det tuviga, sanka,
området som ofta klassas som kärr i SMD-klasserna 411 och 421, undgår upptäckt
tillsammans med vassbälten se stycke (2.3.4, Tabell 5). Det gör inte så mycket att
kärren undgår upptäckt för de har fortfarande restaureringspotential och kan därför
inkluderas. Däremot bidrar vassbältena med överskatting av arealen eftersom de inte
ingår i arbetets våtmarkstyper. Hur stor del som vassbältena utgör av klasserna 411 och
421 är oklart. I klassen 411 ingår även blekevåtmarker (blekesjö/blekefält) som
huvudsakligen finns på Gotland. De är ointressanta för arbetet p.g.a. de inte är speciellt
bevuxna. De består av sjöar med utfällt kalciumkarbonat på botten eller sterila fält av
detta slam när sjön torkar ut. VMI slutinventerades på Gotland 1994 och SMD-data är
från 2003. Det är därför mindre sannolikt att blekesjöar/blekefält skulle ha föregåtts av
mader eller strandängar 9 år tidigare. Ett VMI-objekt som klassades som mad 1994 har
alltså förmodligen inte utvecklats till ett blekefält och bidrar därför inte med någon
överskattning av ytan.
SMD analysen borde allstå ha en potential att utesluta inaktuella VMI-objekt och
förhöja kvaliteten på våtmarksurvalet (53 % inaktuella ytor har exkluderats från de
intressanta VMI- objekten). I Tabell 4 (stycke 2.3.3) framgår det att VMI- objekten för
Uppsala län är 26 år gamla. SMD-analysen visade att 47 % av våtmarksytorna inte hade
växt igen. De andra länen är betydligt senare inventerade, med inventeringar som
avslutades för ca 19 år sedan. Detta talar för att schablonen på 47 % kan appliceras
generellt även på de andra länen utan risken för överskattning. SMD och VMI verkar ha
god överensstämmelse mellan sina klassificeringar av liknade marktyper. Gunnarsson &
Löfroth (2009) har till exempel utfört en analys med avsikten att undersöka skillnaden
mellan inventerad myryta i VMI och kartlagd myryta i SMD. De fann att
överensstämmelsen var god och att skillnaden kunde förklaras genom VMI:s
förutbestämda exkludering av vissa myrmarker.
Angående VMI-delobjekten och dess sannolikhet att klassas fördelaktigt kan man på
jordbruksverkets hemsida läsa ” Även om din mark inte finns med i TUVA kan din
mark berättiga till ersättning för särskilda värden.” (Jordbruksverket, 2009 a). Det finns
alltså en möjlighet att andra markområden än de som finns med i TUVA, kan få den
högre naturvärdesklassningen, och där kan sannolikt VMI-objekten inkluderas.
4.5.2 TUVA
Sökkriteriet som utfördes på naturtyp 6410, gjordes med parametern ”välhävdad”
inställd på högst 50 %. Detta innebär att resterande ytor eventuellt kan ha ”svag hävd”
och ”ingen hävd” i olika procentsatser. Dock finns risken till överskattning av
potentiella slåtterytor. Ett fall kan vara när t.ex. våtmarksgräset redan används.
52