Biogaspotential hos våtmarksgräs - Biogas Öst

Enligt Constantinides (2008) är skördeutbytet från ”våt mark” 6,3 ton/ha. Hon anger
ingen TS-halt men det verkade som om våtmarksgräset var extra vått på grund av
tidigare regn och den korta torktiden. TS-halten har därmed uppskattats lågt för detta
våtmarksgräs, till 20 % av författaren, vilket ger 1,3 ton TS/ha. Detta är siffran som
använts för den lägre avkastningsberäkningen. Det andra högre avkastningsvärdet som
använts är 2,4 ton TS/ha och baseras på området ”tuvig normal mark”. Marktypen kan
säkert återfinnas i strandängar och fuktängar och har typiskt uppstått genom betande
djurs klövtramp och kan alltså betraktas som en aktuell marktyp. ”Tuvig normal mark”
har haft torktiden 24 timmar och TS-halten uppskattats till 40 % av författaren. Dessa
två avkastningssiffror är endast exempel på tänkbara avkastningar och bör utredas mer,
men de är inte på något sätt orealistiska utan är förmodligen underskattade med
avseende på TS-halter och avkastning per hektar, med tanke på att det var första året
som det slåttades.
Lifvendahl skriver följande om avkastning på naturmarker. Avkastningen kan variera
mellan 800 kg TS/ha och år på naturbetesmarker av ”fårsvingeltyp” och 3 500 kg TS/ha
och år för marker av ”storstarrstyp”. Det är dock oklart om det rör sig om en eller flera
skördar (författarens anmärkning). Lifvendahl och Constantinides visar på svårigheten
att generalisera över avkastningen från våtmarker. Slåtter efter en restaureringsperiod
ger sannolikt mer avkastning enligt Constantinides. Över tiden borde dock avkastningen
sjunka något på grund av näringsbortfallet i avlägsnandet av gräs. Detta är något som
Tobiasson dock inte märkt på deras våtmarker. Sammanfattningsvis är det tydligt att
olika gräs, på grund av olika energiinnehåll, kommer att ge olika gasutbyten om det
används som substrat i en biogasprocess. Då energiinnehållet i gräset varierar med
tidpunkten för skörd kommer skördetiden också ha betydelse på det slutliga
biogasutbytet. För att få en bättre uppfattning om de tre våtmarkstypernas flora, bör en
noggrannare undersökning utföras över vilka växter som är typiska tillsammans med en
studie för att finna brytpunkten (slåtterdatumet) för anläggningar med uppehållstider
runt 20-30 dagar. Samrötningseffekter bör även studeras i samband med rötförsöken.
4.3 GASUTBYTE OCH UPPEHÅLLSTIDER
Biogaspotentialen hos ett gräs kan bestämmas pratiskt med s.k. satsvisa
utrötningsförsök. Idag finns resultat från fåtal sådana försök tillgängliga (Tabell 20).
Rörflen (Phalaris arundinacea) representerar en växt där rötningsdata finns tillgänglig.
Rörflen växer i fuktig miljö nära havsstränder, insjöstränder och diken (Nylén, 1992), se
även stycke (1.1). Den kan ses som ett exempel på en sent skördad våtmarksväxt men
den är sannolikt inte en representativ art för de tre intressanta våtmarkstyperna. Till
exempel finns den inte med i arbetet där Lifvendahl (2004) inventerar växterna på
strandängen i Nötmyran (Västmanland). I rapporten av Demetriades (2008) finns
metanpotentialsdata från ”ängsgräs”, men hon talar inte om vilket grässlag det rör sig
om och inte eller skördetid anges. Resultaten från dessa försök ger emellertid ett
riktmärke för gasutbytet som skulle vara möjligt att få på en biogasanläggning.
46