Biogaspotential hos våtmarksgräs - Biogas Öst

Emellertid är det också andra faktorer som kan vara begränsande för användningen av
växtmaterial i processen, till exempel spårämnen. På grund av låga spårämneshalter är
det därför sannolikt inte lämpligt att våtmarksgräs utgör någon större del i processen.
Samrötning med material som ger ett mer balanserat näringsinnehåll kan vara till hjälp
för att optimera processen (se stycke 4.6.4 nedan).
En annan faktor än C/N-kvoten som kan ha en inverkan på processen är kolets ursprung.
Om kolet utgörs av ett snabbt nedbrytbart kol, som till exempel stärkelse och glukos kan
detta leda till att processen ”går sur” även om C/N-kvoten är inom det optimala
området. Detta beror på att sockren snabbt bryts ner till fettsyror, som sedan ansamlas
eftersom efterföljande nedbrytningssteg är betydligt långsammare. Substrat som
innehåller mer cellulosa och hemicellulosa, till exempel våtmarksgräs, kräver längre
nedbrytningstid och därmed borde det inte finnas någon risk för försurning.
Slakteriavfallets mjukdelar kan till exempel ha en så låg C/N-kvot som 4 (Carlsson &
Uldal, 2009). Att enbart röta detta leder till problemen ovan. Substratblandningens C/N-
kvot kan därför med fördel anpassas till ett värde runt 20 om slakteriavfall och
våtmarksgräs blandas i rätta proportioner.
4.6.4 Samrötning
Under samrötning behandlas flera olika substrat samtidigt. Det finns stora fördelar med
detta. Ett vanligt förekommande substrat är nötflytgödsel. Detta substrat lämpar sig bra
att använda som ett samrötningsmaterial då det innehåller många av de komponenter
som organismerna i biogasprocessen behöver. Inblandning av gödsel under rötning av
växtbaserade material leder vanligtvis till en ökning av gasutbytet (Edström &
Nordberg, 1997). I en studie av Edström & Nordberg (1997) undersöktes möjligheten
att istället för gödsel tillsätta en spårelementslösning under rötning av växtmaterial.
Resultaten visade dock att spårelementlösning inte alls hade samma effekt som när
nötflytgödsel (20 % på TS-basis) istället tillfördes. Stabiliteten i processen förbättrades
när gödsel tillsattes och anrikade organiska syror förbrukades och belastningen av
processen kunde till och med höjas.
I ett exempel från Lehtomäki (2006) framgick att i samrötning mellan nötflytgödsel och
vetehalm (förhållandet 60:40, TS-basis) som är ett fiberrikt material, gav ett
biogasutbyte som var ca 5 % större än om enbart nötflytgödsel rötades. Eller 23 %
större jämfört med om endast vetehalmen rötades. Studien utfördes med en mesofil
CSTR process med 40 dagars uppehållstid. Thyselius m.fl. (1997) visade att en
inblandning av vallgröda med källsorterat hushållsavfall i förhållandet (50:50) gav ett
optimalt biogasutbyte. Andra kombinationer till exempel med mer matavfall gav inte ett
högre biogasutbyte, detta trots att matavfall har större biogaspotential än vallgröda. En
inblandning av växtmaterial i hushållsavfall med detta förhållande skapar tydligen den
bästa miljön för bakterierna att föröka sig i. Det finns många likheter med vallgröda och
våtmarksgräs så det är sannolikt att anta att liknande resultat skulle erhållas.
57