Biogaspotential hos våtmarksgräs - Biogas Öst

En annan fördel med samrötning är möjligheten att komponera substrat i olika
förhållanden för att optimera C/N-kvoten för slurryn. C/N-kvoter i ett intervall mellan
10 och 30 anses fungera i en biogasprocess. Optimal C/N-kvot anses ligga mellan 15
och 25 (Jarvis & Schnürer, 2009). Om slammets C/N-kvot är för låg, till exempel när
kväverika substrat som slakteriavfall och hushållsavfall används i för stor andel, är
risken stor att det frisätts för mycket ammoniak under nedbrytningen av proteinerna.
Som nämnts i inledningen (stycke 1.5), kan metanogenerna då hämmas och som följd
blir det obalans i processen.
1.6.5 Torrötning
Torrötning är en annan relativt ny teknik. Varianten är vanligast i Tyskland som under
2007 hade drygt 300 anläggningar. Denna teknik är emellertid fortfarande relativt
ovanlig i Sverige och 2007 fanns endast två anläggningar (Nordberg & Nordberg,
2007). I torrötning förekommer substrat som det av olika anledningar inte går eller är
önskvärt att finfördela till en våtrötmassa. Låg tillgång på vatten kan vara en anledning
att använda denna teknik. För att klassificera processen som torrötning ska
substratbandningen ha en TS-halt på minst 25 % (VA- Forsk, 2003). Lämpliga substrat
kan vara; grödor, skörderester, biprodukter samt gödsel från svin, nöt, fjäderfä och häst
(Nordberg & Nordberg, 2007). Under torrötning sker ingen omblandning av
reaktorinnehållet med pumpar eller dylikt utan detta får ligga still och den omgivande
vätskan pumpas istället runt och får perkolera genom materialet. I praktiken är det ofta
uppvärmda garageliknande reaktorer som används där in- och utlastning sker genom en
gastät port på kortsidan (Nordberg & Nordberg, 2007). I dessa satsvisa system sker
vanligtvis in- och utlastning månadsvis. Dränkta bäddar och torrötning i plastslangar är
exempel på andra tekniker under utveckling (Nordberg & Nordberg, 2007). Fördelar
och egenskaper vid torrötning enligt Nordberg & Nordberg (2007) är till exempel:
Gårdens maskinpark som hanterar stapelbar utrustning, till exempel traktorer,
kan användas.
På grund av att materialet inte blandas om störs inte processen i lika hög grad av
element som jord, grus och trä i substratet som det skulle göra i en våt
anläggning.
Det krävs mindre sönderdelning av materialet jämfört med våtrötning. Det är en
vattensnålare process där det inte sker en omblandning, utan en mindre mängd
processvatten återcirkuleras. Pumparna för processvattnet och det mindre
sönderdelningsbehovet gör att elförbrukningen blir relativt låg.
Processen kan belastas i högre grad än vid våtrötning men det kan ge ett lägre
metanutbyte. Det finns alltså en möjlighet att det volymetriska gasutbytet, trots
det lägre gasutbytet, förblir gott på grund av den högre belastningen (författarens
anmärkning).
Torrötning är i dagsläget produktionsmässigt kostsammare än våtrötning för fastgödsel
och majsensilage, men skillnaderna minskar med större kapacitet (Nordberg &
Nordberg, 2007).
16