Biogaspotential hos våtmarksgräs - Biogas Öst

4.6 SUBSTRATASPEKTER
Här diskuteras substrataspekter som lagring, förbehandling, C/N-kvoter och samrötning
kring våtmarksgräs som substrat.
4.6.1 Lagring
Att torka hö är inget lämpligt alternativ för substrat ämnat åt biogasanläggningar
(Lehtomäki, 2006). Utrustning för att blötlägga och finfördela hö finns vanligtvis inte
på biogasanläggningen. Nästan alla anläggningar i Sverige är gjorda för flytande
substrat. TS halten är förmodligen omkring 20 % av våtvikten i vattenälskande växter
vilket gör ensilering till den enda praktiska lagringsformen för våtmarksgräs. Om
våtmarksgräs lagras i ensilageform och senare används som substrat vid en
biogasanläggning är det viktigt att ha insikt om olika begränsningar och olika
inverkande faktorer. Vid ensilering får växtmaterialet till exempel inte vara för vått
(Rolf Spörndly, pers.komm.). Ett för vått våtmarksgräs kan medföra problem när gräset
hackas inför ensileringen genom läckage av växtsaft (pressvatten), men innebär också
att onödigt mycket vatten måste transporteras. Växtsaften innehåller näring och om
detta rinner bort leder det till att gasutbytet minskar. För ensilering i storrundbalar bör
TS-halten vara 35-45 %. Det går att få en sådan TS-halt om våtmarksgräset får ligga
kring två dagar utan regn. Med denna TS-halt bör det inte, enligt Rolf Spörndly vara
några problem att ensilera våtmarksgräs.
För att minska materialförlusten som kan orsakas av biologisk oxidering vid lagringen
är det lämpligt att förbehandla substratet. Finfördelning och applicering av
mjölksyrabakterier eller myrsyra är vanligt förekommande vid vallensilering. Förutom
reduktion av materialförlusten förhindras också uppkomsten av bakterier av släktet
clostridium och av mögelsvamp (Spörndly & Pauly, 2008). Detta är främst viktigt ur
djurfoderaspekt då korna inte mår bra av mögel. Enligt Lehtomäki (2006) är sura och
basiska förbehandlingar gynnsamma för hydrolyssteget i biogasprocessen. Tillsatserna
kan dock vara omotiverat dyra i relation till resten av produktionskostnaden för
våtmarksgräs.
Det finns två aktuella typer av ensileringsformer med rundbalar som utgångspunkt. Den
ena är att plasta in balen men det genererar förmodligen för stora hanteringskostnader.
Den andra är ha sönder balen och hacka materialet och använda sig av plansilo- eller
korvensilage. Ingen jämförelse har utförts för att utreda vilken av lagringsmetoderna
som är mer ekonomiskt fördelaktig utan detta måste undersökas vidare. Kapaciteten per
ytenhet för korvensilage är sannolikt lägre än för plansilo och korvarna kan behöva ta en
betydlig markyta i anspråk. Å andra sidan begränsas lagringskapaciteten endast av ledig
markyta som finns till förfogande. Plansilo har sannolikt även en större
investeringskostnad än korvensilage.
4.6.2 Förbehandling
Många olika förbehandlingsmetoder ger en tydlig effekt på biogaspotentialen (Tabell
22). Gasutbytet fram till ca 20 dagar är intressant att känna till. En biogaspotential visar
bara det maximala gasutbytet som erhållits under en lång laborativ provtid och ger
54