Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

andra intervjun lättade min nervositet något. Jag insåg dock att jag, trots att jag varit förberedd
på det och försökt undvika det, ställde en del ledande frågor och maskerade frågor som
egentligen mer lämpligen kunde betraktas som konstateranden. Detta blev jag än mer
medveten om när jag på kvällen satt och transkriberade mina intervjuer. Det ledde till att jag
omformulerade en del av mina frågor, samt noterade med versaler i min intervjuguide att jag
skulle låta bli ledande frågor! Resultatet blev att intervjuerna under torsdagen enligt min
mening blev något bättre, med utförligare svar. Under den första intervjun på torsdagen med
Said, som hade bråttom i väg, insisterade min tolk av någon anledning på att ha dörren ut till
fikarummet öppen. Detta, i kombination med att Said var stressad, gjorde att denna intervju
blev en aning farsartad. Det kändes som att vi rusade igenom intervjun i 190 kilometer i
timmen, vilket förstås inte är någon bra förutsättning för ett givande samtal.
När jag inledde arbetet med intervjuerna hade jag observationsveckan färskt i minnet. Jag bar
därmed också med mig mina egna intryck, och min egen kritik – både positiv och negativ.
Detta tror jag i viss mån har påverkat vilka frågor jag ställt och hur jag ställt dem under
intervjuerna, samt vad för svar jag förväntat mig att få. Det är under hela forskningsprocessen
viktigt att vara medveten om hur vår förförståelse påverkar vårt arbete; ”När vi ska tolka
meningsfulla fenomen är det särskilt viktigt att vara uppmärksam på att alla de delar av vår
förförståelse som vi i utgångspunkten inte har något medvetet och reflekterat förhållande till.
Sådana komponenter i vår förförståelse kan styra våra tolkningar utan att vi är medvetna om
det” (Gilje & Grimen, 1992, s. 187). Jag bär även med mig en viss förförståelse, fördomar
och så kallad ”tyst kunskap” från livet i övrigt. Holme och Solvang menar att ingen kunskap
är objektiv, inte heller den som jag bär med mig från min utbildning. En forskare är alltså
aldrig ett ”tabula rasa” när hon går in i ett nytt projekt, utan är färgad av allt hon tidigare varit
med om i livet. Författarna menar att det är omöjligt att göra sig fri från detta bagage, men
icke desto mindre viktigt att ha i åtanke både när man inhämtar och tolkar sin information
(Holme & Solvang, 1996). Gilje och Grimen menar att en aktörs förförståelse i stora drag
består av tre komponenter. För det första är språket en mycket viktig faktor, då individen ser
världen genom de begrepp som hennes språk ställer till förfogande. Detta kan leda till att två
individer upplever olika saker, trots att de i praktiken ser samma sak. För det andra så utgör
olika typer av trosuppfattningar och föreställningar en viktig del av förförståelsen. Dessa är
med om att bestämma vad aktören tar för givet och vad hon finner problematiskt. Författarna
exemplifierar med att en människa som har som utgångspunkt att människan är ond kommer
att förhålla sig till och se sina medmänniskor på ett helt annat sätt än en människa som har
12