Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

har gått en extra omväg via tolken gör att risken för feltolkningar och missuppfattningar ökar.
Det finns, vilket jag tidigare varit inne på, i första hand en risk att tolken missuppfattar det jag
säger, i andra hand att intervjupersonen missförstår, och vice versa. Jag måste även räkna med
möjligheten att min tolk på ett omedvetet plan har lagt in ett större eller mindre mått av sina
egna värderingar i intervjupersonens svar. En sak som jag fick tänka på under intervjuerna var
att formulera mig i korta meningar – ett knep som jag snappade upp under
observationsmomentet. När man använder sig av tolk är detta nämligen en förutsättning för att
tolken ska kunna hänga med. Nyberg menar att personalens hänsyn till tolkens
minnesförmåga, liksom att tolken själv har en realistisk uppfattning om den, utgör nödvändiga
förutsättningar för ett givande samtal. Författaren tar även upp problemet som många har med
var det bör fästa blicken vid ett samtal via tolk. Det finns olika uppfattningar om vad som är
ett korrekt uppträdande, och också hur stor betydelse denna aspekt har (Nyberg, 2000). För
min del kände jag att det var viktigt att intervjupersonen kände att han var huvudpersonen i
samtalet, varför jag försökte koncentrera mig på honom. Samtidigt så var det även min tolk
jag pratade med, och jag har lärt mig att se den jag talar till i ögonen. Resultatet av mitt
dilemma blev att jag försökte fördela min uppmärksamhet på de båda männen, vilket inte var
helt lätt och periodvis innebar en svår balansgång. Ett annat oförutsett problem som jag stötte
på var huruvida jag i intervjun skulle formulera mina frågor i första – eller andraperson. Jag
inledde den första intervjun med frågor som började med ”Does he think...”, eller ”How does
he feel about…” Ganska snart kände jag mig dock obekväm med detta tilltalssätt, och började
ställa frågor i direktform i stället (Do you think…, How do you feel about…, etc.). Detta
visade det sig att jag kände mig betydligt bekvämare med. Det var ju trots allt
intervjupersonerna som skulle intervjuas och inte tolken.
Miljön där intervjuerna äger rum är mycket viktig, eftersom den påverkar vilken stämning
som byggs upp och intervjuarens förmåga att fånga upp de signaler som ges (Holme &
Solvang, 1996). Detta var någonting som jag reflekterade över under planeringen av
intervjuerna. Jag funderade över hur jag på bästa sätt skulle kunna skapa en förtrolig atmosfär
i de kala lokaler som stod till buds. Jag hade till en början mycket ambitiösa planer på att
trolla fram fat med sju sorters kakor, tända levande ljus, bjuda på kaffe, tilltugg, etc., ja, helt
enkelt på bästa tänkbara vis förvandla ett tämligen opersonligt myndighetskontor till en
oemotståndlig myshörna. Den realistiska delen av min personlighet tog dock så småningom
överhand, vilket ledde till att jag kom till insikt både om mina egna och om lokalernas
begränsningar. Det hela slutade med att jag inhandlade en Ica - kasse full med frukt, som jag
14