Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

utnyttja det. De intervjusvar jag fått tyder på att männen inför introduktionsveckan hade haft
ett stort behov av att få information, inte bara inom ett utan inom många områden.
Det faktum att intervjupersonerna upplevde det som positivt att de fick träffa landsmän under
introduktionsveckan kan tolkas som ett exempel på hur det kan se ut när Gemeinschaft och
Gesellschaft krockar. Gemeinschaft representeras i det här fallet av den kravlösa gemenskap
som uppstod mellan deltagarna under introduktionsveckan. De hade mycket gemensamt vad
gäller bakgrund och erfarenheter, och hade därmed också lätt för att knyta an till varandra.
Gesellschaft å andra sidan exemplifieras av de krav som de svenska myndigheterna ställde på
individerna. Det är rimligt att tänka sig att intervjupersonerna i den situation som de befann
sig var i speciellt stort behov av den trygghet som Gemeinschaft representerar. Den relation
som tycks ha uppstått mellan landsmännen kan jämföras med Tönnies´ syskonrelation. Deras
gemenskap byggde på en gemensam historia, och i många avseenden ett gemensamt förflutet.
När deras tillvaro nu hade rämnat och allting runtomkring dem var osäkert, då fann de
varandra och slöt sig samman emot det yttre hot (i form av ovisshet) som omgav dem. De
visste inte med säkerhet någonting, förutom att de hade varandra i den främmande tillvaro
som de hamnat i. Mycket av den tillit som de med andra måste anstränga sig för att skapa
fanns redan mellan de fyra männen. De såg i varandra den generaliserande andre som de var
vana vid, som funnits i deras hemland och som de kände sig trygga med.
Ali och Hussein gav med sina svar intrycket av att de utgick ifrån att det instrumentella
tänkandet som Tönnies menar härrör från Gesellschaft dominerar inom svenska myndigheter,
d.v.s. att de skulle kunna komma att bli bestraffade om de satte sig upp emot auktoriteterna.
Där Gesellschaft dominerar litar man inte av självklarhet på varandra, och vad individen har
för personlig vinning färgar så gott som alltid hennes handlingar. Av Saids och Muhammeds
svar fick jag inte samma intryck, då det föreföll som att de kände att de kunde säga vad de
tänkte utan att riskera repressalier. Deras svar hade mer gemensamt med Gemeinschaft, där
man känner förtroende för varandra och har kapaciteten att utföra handlingar enbart i syftet att
vara snäll och hjälpsam. Med ovan nämnda exempel har jag försökt tydliggöra hur olika
skilda individer kan reagera på samma information. Värt att notera här är att Ali endast ställde
en fråga under introduktionsveckan, och att detta skedde i samband med den lektion då tolken
informerade om sin tystnadsplikt. Muhammed å andra sidan, som uppgav att han hela tiden
visste att sekretess rådde, var den som under alla lektioner pratade mest och ställde flest
frågor. Eftersom asylsökande kommer från olika samhällsklasser, har olika yrken, olika kön,
36