Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

2.6 Analys av observationsmomentet
Jag avser att nedan analysera de iakttagelser jag har gjort under mina observationer. Jag
kommer även att vid de tillfällen som ges att knyta an det jag här sett med vad som har
framkommit under intervjuerna. Jag kommer att försöka att hålla mig så objektiv som möjligt
i mina bedömningar, även om själva metoden förutsätter att jag i än högre grad än vid
intervjuer gör tolkningar av situationen, vilka aldrig kan bli helt och hållet objektiva. En del
av de observationer jag har gjort kan inte direkt knytas till syftet med undersökningen. Jag har
dock valt att ändå redovisa dessa då jag tror att de kan bidra till förståelsen av
intervjupersonerna, och av de krockar som oundvikligen sker då två kulturer möts.
Under lektionerna hamnade jag längs med den långsida som deltagarna också visade sig
föredra. Därför blev det tyvärr så att jag inte såg dem framifrån, och därmed i viss mån har
gått miste om minspel och ansiktsuttryck som kan ha varit informativa. Tyvärr hade jag dock
inga valmöjligheter vad gäller placering, då tidigare nämnda växt blockerade den andra
hörnan. Å andra sidan satt deltagarna aldrig helt och hållet med ryggen mot mig, utan jag
kunde alltid i viss utsträckning se deras profiler, vilket visade sig räcka ganska bra det med.
Mitt intryck var att deltagarna tyckte att informatörerna överlag var trevliga och att de
uppskattade den skämtsamma stämning som ofta rådde i lokalen. Deltagarna uppgav som vi
sett i samband med intervjuerna att de upplevde att informatörerna var lyhörda och öppna för
frågor. Detta var även intrycket som jag fick under observationerna. Jag upplevde som sagt att
stämningen i klassen steg allteftersom veckan gick. Skratten och leendena var betydligt
vanligare förekommande på torsdagen än på måndagen, vilket antagligen berodde på att
deltagarna i början var osäkra och nervösa inför det nya, och dessutom inte kände varandra.
Det blev även vanligare mot slutet av veckan att deltagarna frågade saker, och gav sig in i
diskussioner med informatören. Mina intryck stämmer väl överrens med vad deltagarna själva
uppgav under intervjuerna, att de kände att de var en öppen atmosfär i klassrummet, att
informationen de fick var matnyttig och att de kände sig respekterade. Enligt Meads
tankegångar skulle det kunna vara så att i takt med att veckan gick så blev deltagarna mer och
mer bekanta med de regler och symboler som gäller i Sverige. Och när de förstått vad som var
okej att göra började de också i allt större utsträckning att ”delta i spelreglerna”. Efter att den
44