Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

Jag har tolkat intervjusvaren med hjälp av bland annat Meads tankar om jaget och den
generaliserande andre och Tönnies Gemeinschaft – Gesellschaft.
2.5 Redovisning av observationsmomentet
I det här avsnittet kommer jag att redovisa vad som har framkommit under
observationsmomentet. Jag kommer i korta drag att redovisa för vilken slags information som
har förmedlats, men även hur interaktionen mellan deltagare och informatörer har sett ut.
Center För Asylsökande ligger på Fagerstagatan, ett stenkast från Nobelvägen och med
Möllevångstorget på bekvämt gångavstånd. Lokalerna är diskret belägna inne på en gård, där
de samsas med några andra verksamheter om utrymmet. Lokalerna var vid mitt besök enkelt
inredda, och det var mycket ”skolkänsla” över rummen, med lysrörsbelysning och kala
väggar. Det utrymme som CFA hade till sitt förfogande bestod av ett par kontorsrum, ett
lekrum där de som skulle delta i undervisning kunde lämna sina barn, ett fikarum, ett
konferensrum samt ett undervisningsrum. Jag noterade att den centrala mötesplatsen utgjordes
av soffgruppen utanför fikarummet. Den bestod av en gul soffa, fem svarta skinnfåtöljer och
ett vitmålat soffbord. När jag kom till CFA den första dagen välkomnades jag av
projektledaren, som jag tidigare hade haft telefonkontakt med. Hon presenterade mig för dem
som skulle stå för måndagens undervisning – en man och en kvinna från Migrationsverket. De
berättade för mig att de brukade komma till CFA varannan måndag för att undervisa i
introduktionsklassen (som hålls varannan vecka). I den lilla soffgruppen satt vid min ankomst
tre av de blivande deltagarna. Dessa tre män plus en man och en kvinna som kom litet för sent
till lektionen utgjorde denna veckas deltagargrupp.
När klockan hade överskridit nio vallades jag tillsammans med deltagarna in i rum fyra, där
lektionen skulle komma att hållas. Rummet var cirka 20 kvadratmeter stort, och målat i en
ljust gul nyans. Längs med ena kortsidan fanns en kateder, en vit tavla och ett blädderblock.
Den andra kortsidan täcktes av fönster som vette mot en kyrka och en park. Bänkarna var
möblerade i formen av ett u. I ena hörnan stod en ensam växt och gjorde så gott den kunde för
att sprida hemtrevlighet i rummet. I rum fyra befann sig nu följande personer: de två
informatörerna, en arabisktalande tolk, tre tystlåtna och dämpade asylsökande samt jag. Jag
försökte placera mig så diskret jag kunde, i ena hörnan, vid fönstret. Detta var en position som
41