Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration
Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration
Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Enligt Mead har <strong>jag</strong>et den egenskapen att det är ett objekt för sig själv. Med detta menar han<br />
att individen har möjligheten att inta samma attityd till sig själv som andra har gentemot<br />
henne. Hon kan härmed ställa sig utanför en situation och värdera den objektivt. Detta, menar<br />
Mead, utgör grunden till det intelligenta och rationella handlandet (Mead, 1976). Begreppet<br />
”den generaliserande andre” förekommer ofta i Meads skrifter. Det syftar till alla människor i<br />
individens omgivning vilkas attityder är relevanta för hennes status som, exempelvis,<br />
<strong>asyl</strong>sökande. <strong>Om</strong> individen saknar förmågan att inta dessa attityder så är ett samförstånd<br />
mellan individen och omgivningen omöjliggjort. Genom den generaliserande andre utövar<br />
samhället kontroll över dess individuella medlemmar, på så vis att det i hög grad formar<br />
hennes tankar;<br />
Vad som utgör det organiserade <strong>jag</strong>et är organisationen av de attityder som är<br />
gemensamma för gruppen. En person är en personlighet för att han tillhör ett<br />
samhälle, eftersom han tar över institutionerna i detta samhälle i sitt eget handlande.<br />
Han tar dess språk som ett medium genom vilket han <strong>får</strong> sin personlighet, och sedan<br />
genom en process i vilken han tar de olika roller som alla de andra erbjuder kommer<br />
han att få samma attityd som medlemmarna i samhället (Mead, 1976, s.125).<br />
Enligt Mead uppstår <strong>jag</strong>et genom att den enes handling utgör stimulus för den andre att<br />
reagera på ett visst sätt, vilket i sin tur gör att vi anpassar våra handlingar till fortsatt respons.<br />
Han exemplifierar med att jämföra med barnens lek; Man måste vara redo att ta varje annan<br />
persons roll, man måste veta vad de kommer att göra samt förstå varför, för att kunna<br />
genomföra sitt eget spel. Mead skiljer på två begrepp som han kallar I och me. Skillnaden<br />
beskriver han såhär; ”´I´ reagerar på det <strong>jag</strong> som uppstår genom att vi intar de andras<br />
attityder/ ´I´ är organismens respons på de andras attityder; ´me´ är den organiserade<br />
uppsättning av andras attityder som man själv antar” (Mead, 1976, s.133). Han menar, som<br />
<strong>jag</strong> tolkar det, att individens me är den del av <strong>jag</strong>et som helt och hållet är resultatet av de<br />
sociala sammanhang hon varit inblandad i, det som uppstår när hon ser på sig själv med<br />
andras ögon. Hennes I å andra sidan är den sida av <strong>jag</strong>et som är självständigt och kan<br />
åstadkomma förändringar, och som utgår ifrån de unika erfarenheter som varje individ har.<br />
Mead är även noga med att skilja på begreppen medvetande och självmedvetande, då<br />
medvetandet endast syftar till en individs erfarenhetsfält medan självmedvetandet utgör ett<br />
uppväckande hos oss själva av den grupp attityder som vi uppväcker hos andra.<br />
Förutsättningen för att ett växelspel som <strong>jag</strong> tidigare talat om ska vara möjligt är att de<br />
interagerande individerna tolkar de symboler som används på samma sätt. Beroende på vad vi<br />
har för bakgrund och erfarenheter i bagaget kommer vi dock oundvikligen att tolka och<br />
22