Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

passade den optimistiska sinnesstämning som de för närvarande befann sig i, d.v.s. de tog till
sig den information som var positiv medan den negativa filtrerades bort.
Hussein var den som fäste störst vikt vid sekretessaspekten. Jag fick intrycket av att han
ruvade på frågor som han inte hade tagit upp under introduktionen, antingen på grund av att
han inte ville störa eller på grund av att han inte ville att andra skulle höra (eller kanske både
och). Han uttryckte sig såhär; ”I think it needs to be moore secret, so you feel comfortable
talking”. Hussein gav här uttryck för tankegångar som har att göra med Gesellschaft, då han
föreföll rädd för att någon på något vis skulle kunna komma att använda det han sade mot
honom. Mead menar, vilket jag tidigare har tagit upp, att individen har en uppsättning olika
jag att använda sig av, och att det beror på situationen vilket hon väljer att framhäva. Jag
upplevde att just Hussein var den vars olika jag – det i klassrummet och på rasten respektive
det som kom fram i intervjusituationen - skilde sig mest åt. I klassrummet och på rasterna var
han den som såg gladast och piggast ut. Vid intervjutillfället upplevde jag honom däremot på
ett annat vis, då han var allvarligare och gav uttryck för att han inte hade velat säga och fråga
allt han hade velat. Franzén menar att denna demonstration av olika jag inte behöver tyda på
att någonting är fel; ”Vi beter oss också på olika sätt och får olika speglingar som gensvar i
olika grupper och miljöer. Det behöver inte alls betyda att vi som personer känner oss särskilt
splittrade. Det är förmodligen ganska vanligt att vi visar olika sidor av oss själva i olika
grupper och speglas och bekräftas på olika sätt” (Franzén, 2001, s. 76). Det kan vara så att
Hussein kände att min bild av och mina förväntningar av honom såg ut på ett annat sätt än
hans ”klasskamraters”, och att han därmed anpassade sig därefter. Han blev med andra ord
sådan som han trodde att jag trodde att han var i intervjusituationen. Jag, som representant för
den generaliserande andre, påverkade därmed hur Hussein betedde sig i den givna situationen.
Enligt Mead så är språket att betraktas inte enbart som en rad sammansatta bokstäver utan
som en del av människans och samhällets själ. Känner man inte till dessa koder så kan man
heller inte framgångsrikt leva och må bra i ett samhälle. Av denna anledning är just
språkundervisning en av de viktigaste punkterna vad gäller intervjupersonernas omedelbara
framtid, vilket Hussein mycket riktigt påpekade. För att lära sig språket måste individen
komma ut och träffa folk, varför också arbete är en mycket viktig faktor i sammanhanget. Här
vill jag återknyta till min redovisning av Integrationsverkets brukarundersökning, där det som
brukarna visade sig vara minst nöjda med var den information de fått om arbetsmarknaden,
och hur snabbt de kunde komma ut i arbete efter ankomsten till Sverige. Vad
38