Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

3.2 Slutdiskussion
Nedan kommer jag att redovisa några av de tankar som har väckts hos mig under arbetets
gång. Några delar av mina resonemang kan inte direkt kopplas till mitt syfte, utan utgörs av
mina personliga tankar om hur bemötandet av asylsökande eventuellt skulle kunna förbättras i
framtiden. Jag har valt att ändå ge utrymme för dessa funderingar då jag tror att de kan bidra
till vidare funderingar inom ämnet hos läsaren. Detta är i alla fall min förhoppning.
Jag har med hjälp av Tönnies och Mead gjort en ansats till att gräva djupare både i frågorna
hur och varför mina intervjupersoner har upplevt sin situation som de gjort. Ett av de
dominerande intrycken som jag bär med mig från mina fältstudier är bilden av
intervjupersonerna som vilsna. Jag fick intrycket av att de inte riktigt kände att de hörde
hemma varken i sitt nya land eller i det samhälle de lämnat. En annan bild som har etsat sig
fast på min näthinna är den av de asylsökande som optimistiska inför framtiden; De trodde
alla att de skulle få stanna i Sverige. Jag vill hävda att det finns en problematik i att så mycket
av informationen har handlat om hur livet kan komma att te sig i Sverige, och så lite har
handlat om ett eventuellt återvändande. Detta förefaller ha gett de asylsökande en skev bild av
hur läget ser ut. Jag tror personligen att det hade varit bättre för de asylsökande att de redan
från första dagen i Sverige delgavs vad som var den mest sannolika utgången av deras
ansökan, och att de på ett så tidigt stadium som möjligt började förberedas på ett eventuellt
återvändande. Det är givetvis inte säkert att de skulle komma att få ett avslag, men som jag
tidigare har visat säger statistiken att det är den troligaste utgången.
När jag planerade min undersökning måste det sägas att jag trodde att mina intryck från
observationsmomentet skulle stämma bättre överrens med intervjuresultaten än vad som var
fallet. Det har av min avhandling framgått att jag tolkade deltagarnas beteenden som att de var
mer negativt inställda till introduktionsveckan än vad som verkligen var fallet. Hade jag inte
genomfört några intervjuer hade jag sannolikt lämnat CFA i tron att deltagarna inte var alltför
nöjda med den information de fått under introduktionsveckan. Hade jag å andra sidan skippat
observationen så hade jag inte lärt mig att min tolkning av en situation kan vara mer eller
mindre felaktig, vilket har varit en nyttig lektion för mig personligen. Dessutom så hade jag
exempelvis inte kunnat relatera det som Said sade om att han ville ha mer information om
asylprocessen till det jag själv hade bevittnat sagts och gjorts under lektionerna. Inte heller
51