Om Gud vill får jag stanna - Tema asyl & integration

intervjupersonerna sade sig vara mest angelägna om att komma igång med var alltså det som
flest asylsökande efter två år i Sverige uttryckte störst missnöje med. Om vi utgår från
Tönnies´ teori om Gemeinschaft – Gesellschaft, och att instrumentellt tänkande dominerar hos
svenska myndigheter, så skulle det kunna vara så att man från deras sida i viss mån inte tänker
på de asylsökande som individer och personligheter förrän de har fått uppehållstillstånd, lärt
sig språket och därmed är redo att börja arbeta och bidra till samhället. Detta kan påverka den
asylsökandes upplevelser på så vis att ovan nämnda synsätt i egenskap av den generaliserande
andre internaliseras i hennes självbild. Med andra ord så skulle det kunna vara så att
intervjupersonerna kände vad som förväntades av dem, och att det var (åtminstone delvis)
därför som de var så angelägna om att komma igång och arbeta/ studera. Det skulle förklara
varför intervjupersonerna bedömde lektionen om arbete och praktik som så viktig.
Muhammed sade vid upprepade tillfällen att han i Irak hade levt ett stabilt liv tillsammans
med sin familj, och att allt han önskade var att få tillbaka denna stabilitet. Det viktigaste var
inte var detta skedde, utan att det skedde. Samhällsvetaren Ahmadi beskriver Muhammeds
dilemma på ett bra sätt;
Migranter som till i går hade en fast plats i tillvaron, ett yrke, ett hem, en social roll,
måste i dag definiera om allt och kanske i morgon omdefiniera denna omdefinition.
Migration betyder för individen att man frivilligt eller med tvång bryter upp från sina
invanda och fastställda roller, att man tvingas resa från en partiell verklighet till en
annan partiell verklighet och att man upplever att det finns olika partiella
verkligheter (Ahmadi, 2000, s. 169).
Författaren menar vidare att det även finns positiva aspekter i en migrationsprocess, då det
kan innebära en känsla av frigörelse för individen, och en möjlighet för henne att ta distans
och skapa sin egen identitet och sin egen historia. Den sortens tänkande menar jag att man kan
se tendenser till i de intervjusvar jag har fått – att intervjupersonerna såg den situation de
hamnat i som en chans att börja om på nytt. Ahmadis beskrivning står dock i uppenbar
kontrast till Meads tankar om samhällets och omgivningens inverkan på individens identitet.
Enligt Mead har ju individen aldrig ett helt och hållet fritt val angående vem hon vill vara,
även om hon kanske tror att hon har det. Även Tönnies menar att individens frihet är
begränsad på så vis att hela hennes tankesätt är format av det samhällssystem hon är
uppvuxen i. Inte minst är den dessutom begränsad av det nya samhällssystem som hon har
kommit till. Vid samtalet med Said framkom att det, mitt emellan det nya och det gamla, är
lätt att man hamnar i en jag – kris. Uppryckt med rötterna ur hela sitt sammanhang visste Said
plötsligt inte riktigt var han hörde hemma, och därmed inte heller vem han egentligen var och
39