Drivkrafter för trafiksäkra transporter - Cajoma Consulting
Drivkrafter för trafiksäkra transporter - Cajoma Consulting
Drivkrafter för trafiksäkra transporter - Cajoma Consulting
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
fortare man kör. Om man sänker hastigheterna så släpper väg<strong>transporter</strong>na ut<br />
mindre växthusgaser. En sänkning av hastigheterna ökar också trafiksäkerheten.<br />
Om man lyckas åstadkomma en sänkning av hastigheterna genom att hänvisa till<br />
gynnsamma miljökonsekvenser så gynnar man också därmed trafiksäkerheten. Det<br />
blir en vinna-vinnasituation <strong>för</strong> miljö och trafiksäkerhet. Trafiksäkerheten är<br />
klimatvänlig.<br />
Soptunnemodellen <strong>för</strong> kollektivt beslutsfattande<br />
Sammankopplingsidén i alla dess varianter, ligger oerhört nära den s.k. soptunnemodellen<br />
<strong>för</strong> kollektivt beslutsfattande. På engelska kallas den garbage can model.<br />
Soptunnemodellen har utvecklats inom organisationsläran och utgår ifrån att<br />
lösningar finns på <strong>för</strong>hand i en organisation och att aktörerna inom organisationen<br />
söker problem att hänga upp dessa lösningar på. Först då kan det bli tal om att fatta<br />
beslut och agera.<br />
Analogin med trafiksäkerhetsområdet är slående. Trafiksäkerhetsexperterna har<br />
en lösning, t.ex. olika åtgärder <strong>för</strong> att begränsa hastigheten, och deras strävanden<br />
handlar om att hitta lämpliga problem i omgivningen att hänga upp denna lösning på.<br />
Problemet kan vara varumärkesskydd eller till exempel åtgärder mot global<br />
uppvärmning. Det gäller, säger man, att göra trafiksäkerhet till en fråga om skydd av<br />
varumärket i <strong>för</strong>etaget. Eller, säger man, så gäller det att göra trafiksäkerhet till en<br />
miljöfråga, en klimatfråga.<br />
Enligt soptunnemodellen går beslutsfattandet i kollektiva aktörer inte så till att<br />
granskningen av medlen - lösningarna - startas efter det att problemen retts ut och<br />
målen satts. Lösningarna finns innan problemen kommer upp på dagordningen.<br />
Beslutsfattande går till så, att olika aktörer söker problem att hänga upp sina patentlösningar<br />
på. När problem uppstår och tas upp på samhällets dagordning, skapas en<br />
soptunna dit olika deltagare kan tömma sina mer eller mindre färdiga <strong>för</strong>slag till<br />
lösningar (Kingdon 1984, Enderud 1985:112ff, Bogason 1988:33ff). En sådan lösning<br />
kan vara trafiksäkerhet och ett sådant problem kan vara klimatfrågan.<br />
Soptunnemodellen <strong>för</strong> kollektivt beslutsfattande kontrasterar starkt mot den s.k.<br />
rationalistiska eller rationella modellen <strong>för</strong> beslutsfattande. Enligt den rationella<br />
modellen är beslutsprocessens utgångspunkt ett grovt tillyxat problem. Beslutsgången<br />
startar med problemanalys. Man analyserar problemets orsaker och dess eventuella<br />
konsekvenser om ingenting görs. Därpå följer en fas då målen <strong>för</strong> ett kommande<br />
beslut <strong>för</strong> att komma tillrätta med problemet klaras ut och rangordnas. Därefter<br />
inventeras alla tänkbara lösningar som skulle kunna sättas i verket <strong>för</strong> att lösa det<br />
<strong>för</strong>eliggande problemet. Lösningarnas - eller handlingsalternativens - samtliga konsekvenser<br />
granskas och konsekvensernas sannolikheter beräknas. Därefter vägs<br />
lösningarnas konsekvenser och sannolikheter samman och sätts i relation till de inledningsvis<br />
utklarade målen. Till sist väljs den lösning som bäst leder till måluppfyllelse<br />
21<br />
21
Change language