Det oupptäckta - om hur innovation löser samhällsproblem - RISE

som barnsliga påfund och onödig utfyllnad av butikshyllorna.
I själva verket kräver smakförändringar och förbättringar av
produkter och recept mycket analys, uppfinningskraft och
ibland stora forskningssatsningar. För att inte tala om att byta
ut vissa ingredienser mot andra, som att dra ner på socker till
förmån för det helt kalorifria, naturliga sötningsmedlet stevia.
Eller att minska på salthalten i industrimaten, utan att det går
ut över säkerhet, smak och struktur på produkterna. Just på
detta område pågår det just nu ett projekt finansierat av stat
och näringsliv.
Till viss del har livsmedelsindustrin sig själv att skylla. Industrin
har varit dålig på att kommunicera vilken nytta konsumenten
får av innovationer på matområdet. Däremot har nyttan
för industrin själv, genom långa hållbarhetstider och billiga
förpackningar, poängterats.
Bilden av god mat är för många fortfarande den jordiga moroten.
Det är inte så konstigt. Centraliseringen av svensk livsmedelsproduktion
gick mycket långt på 1900-talet. Och tiden när
de lokala bagerierna och bryggerierna lades ned till förmån för
jättelika fabriker har präglat bilden av vad teknisk utveckling
inom livsmedelsindustrin innebär.
Men utvecklingen ser inte likadan ut överallt. Amerikanska
entreprenörer tycks ha fått upp ögonen för livsmedelsindustrin.
Det senaste året har riskkapitalbolag satsat cirka 350 miljoner
dollar på projekt för små, forskningsintensiva företag inom
livsmedelsindustrin i Silicon Valley, skrev New York Times nyligen.
Fokus ligger på tekniska innovationer tillsammans med
vår längtan efter naturlighet. Ett godisföretag gör till exempel
107