Det oupptäckta - om hur innovation löser samhällsproblem - RISE

lisering och finansieras till hälften av avtal med företag, men
är inte en del av näringslivet. Sektorn är en tredje slags aktör,
som är specialiserad på att säkerställa att framtagna forskningsresultat
omsätts i nytta för företagen. Som vi hävdat i
en tidigare bok utgiven av RISE är det en myt att det skulle
finnas en given motsättning mellan akademisk forskning och
affärsmässig innovation. Kärnfrågan är hur effektivt och integrerat
systemet för innovation är. Universiteten kommer alltid
att ha, och måste ha, sin huvudinriktning på forskning och
utbildning medan näringslivet främst kommer att intressera
sig för det affärsmässiga. Industriforskningsinstituten är en
aktör vars kärnkompetens är att ha plats i båda världarna.
De ökade satsningarna på institutssektorn är inte bara en
signal om innovationens ökade betydelse för att lösa viktiga
problem. De visar också på insikt om vad som måste ske om
Sverige också framöver ska kunna hävda sig som ledande
kunskaps- och industrination.
I en rapport från Svenskt Näringsliv, Hur starkt står Sverige?
(december 2012) konstateras att Sveriges attraktionskraft
måste öka. Undersökningen som rapporten bygger på indikerar
att forskningen i de internationella storföretagen totalt
sett kommer att öka under de närmsta åren. Men den visar
också att Sverige inte utgör mottagare av dessa ökade investeringar.
Sverige ses som måttligt attraktivt jämfört med andra
länder. Rapporten pekar också på behovet av krafttag för att
stärka såväl den svenska forskningens kvalitet som tillgängligheten
och öppenheten mot näringslivet. Tydliga drivkrafter
krävs för nyttiggörande av forskningsresultat och samarbete
med omgivande samhälle.
121