Det oupptäckta - om hur innovation löser samhällsproblem - RISE

112
samtidigt producera mer med mindre resurser kommer att bli
en nödvändighet.
I många utvecklingsländer handlar det inte i första hand om
att minska sin energianvändning i jordbruket och livsmedelsproduktionen,
utan att få tillgång till energi för att kunna höja
produktiviteten och minska förlusterna i jordbruket. I både
utvecklingsländer och i den mer välbärgade delen av världen är
energianvändning och tillgång på förnyelsebara källor en ödesfråga.
Forskning och innovationer behövs för att nå genombrott
som kan hejda vårt kortsiktiga agerande. I många stycken
fortsätter vi att leva på som om det är business as usual, trots
larm om klimatförändringar, ”peak oil”, miljöförstöring.
Man talar i dag om kemikalie- och industrijordbruk. Stordrift
som har gett oss mycket mat till en billig penning – men kanske
till ett annat pris. Ett pris vi kanske inte ser i dag, men som vi
kommer att få betala i framtiden, dyrt. I dag är kemikalier den
näst största näringssektorn i världen efter bränsle, följt av livsmedel
och turism. Vad får det för konsekvens att vi i dag har
goda kunskaper om cirka 800-900 kemikalier men att det finns
över 100 000 kemikalier där vi inte vet vilka egenskaper och
konsekvenser enskilda ämnen har och kan ge. Det är en större
fråga än om det är hästkött, åsna eller nöt vi äter. Det handlar
om att vi inte vet vad som på sikt händer i våra och djurens
kroppar – eller i naturen. Nu och på sikt. Vad finns det för
möjligheter att hitta alternativ? Kan forskning och utveckling
leda oss till nya lösningar, där vi på ett säkrare och mer långsiktigt
sätt använder kemi och teknik i vår tjänst? Ska kommersiella
intressen styra utvecklingen eller är det bättre att utveckla