Pilotstudie om mätning av små barns psykiska hälsa, 328 kB

IMPLEMENTERING AV SDQ-SWE I BARNHÄLSOVÅRDEN 21
emellertid tagit upp frågor som formuläret väckt vid besöket hos BHV-sjuksköterskan.
Några sjuksköterskor i stadsdelen B funderar över hur mycket föräldern egentligen
förstår av frågorna, trots att formuläret i möjligaste mån är översatt till modersmålet.
Förstår man inte frågornas innebörd är det svårt att reagera.
Vid barnavårdscentralen i kranskommunen C har man inte heller stött på några negativa
reaktioner från föräldrarna. De som har fyllt i formuläret har emellertid heller inte
uttryckt behov av att prata om de frågor som tas upp i formuläret. Detta säger sig BHVsjuksköterskorna
vara lite förvånade över, då de förväntade sig att några föräldrar skulle
ha behov av att prata om de frågor som berörs i formuläret. En av sjuksköterskorna vid
BVC C tror att formuläret trots allt väcker en del tankar, men att man som förälder
väljer att ta upp dessa i andra sammanhang, såsom hemma eller i andra nätverk.
De besökande föräldrarna har enligt BHV-sjuksköterskorna inte reagerat på SDQformuläret
på något speciellt sätt. En sjuksköterska berättar att någon enstaka förälder
tackat nej till att medverka. Några BHV-sjuksköterskor tror att frågorna som tas upp inte
uppfattas som känsliga och att man som förälder därför inte har behov av att tala om
dem. Andra menar att föräldrarna helt enkelt inte vill ta upp någonting till diskussion
därför att de kanske inte riktigt förstått frågornas innebörd (trots översättning till
modersmålet). Ytterligare några BHV-sjuksköterskor tror att en del föräldrar väljer att
ventilera eventuella frågor som väckts genom formuläret i andra sammanhang. Ett fåtal
föräldrar har emellertid lämnat kommentarer på formuläret. Dessa kommentarer är
viktiga att ta sig an – hur många är det som tänker i liknande banor, utan att skriva eller
uttrycka detta? Vilka frågor kan formuläret väcka?
Praktiska detaljer
BHV-sjuksköterskorna säger sig inte ha fått mycket extra arbete med SDQ-formuläret.
Oavsett om man delar ut det vid besöket eller skickar det med kallelsen upplever man
inte att formuläret stör de övriga arbetet. De BHV-sjuksköterskor som skickar
formuläret med kallelsen menar att föräldern får mer lugn och ro till att fylla i hemma,
medan de BHV-sjuksköterskor som ber föräldern fylla i på plats menar att de lättare får
tillbaka formuläret. På ett BVC i stadsdelen B har en undersköterska delat ut och samlat
in formulären i väntrummet. Detta tillvägagångssätt har fungerat mycket bra. Vid
enstaka tillfällen har förälder tackat nej till att medverka. Vid två av de tre BVC där man
skickar ut formuläret med kallelsen har man haft en del problem med att få tillbaka dem.
Vid BVC C har barnsjuksköterskorna emellertid arbetat in en rutin att samla in alla
formulär genom att skicka dem med kallelsen. Detta tillvägagångssätt fungerar väl hos
dem.
Det praktiska arbetet med SDQ har enligt BHV-sjuksköterskorna fungerat utan problem.
Ansvaret för att SDQ delas ut och samlas in är sjuksköterskans. Huvudproblemen när
det gäller utdelning och insamling består i att komma ihåg att dela ut formuläret och att
sedan våga påminna utan att uppleva att man ”tvingar” en förälder att svara. Det råder
olika uppfattningar om att ”tvinga” – en del av BHV-sjuksköterskorna vill knappt
påminna föräldern, då de inte vill påverka i någon riktning – ”är det frivilligt så är det”
medan andra inte har något emot att påminna både en och två gånger utan att känna att
de tvingar någon. En del föräldrar glömmer att ta med formuläret vid besöket. Är man
som förälder van vid att ibland få formulär bifogade till kallelsen till BVC förefaller
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT