Pilotstudie om mätning av små barns psykiska hälsa, 328 kB

22 IMPLEMENTERING AV SDQ-SWE I BARNHÄLSOVÅRDEN
föräldern vara mer benägen att fylla i och ta med SDQ-formuläret, än om man vanligtvis
inte brukar få någonting bifogat kallelsen.
Någonting att arbeta med i framtiden?
BHV-sjuksköterskorna i stadsdelen A kan tänka sig att använda formuläret i sitt arbete
även i framtiden genom att ha det som utgångspunkt för ett samtal med föräldern kring
de frågor som tas upp i formuläret. Förutsättningen för ett sådant samtal är dock att de
får ta del av hur föräldern tänker om barnet. En sjuksköterska i stadsdelen A menar att
formuläret kan fungera bra som stöd för minnet – ”har jag nu frågat vad jag ska
fråga?”. En BHV-sjuksköterska tror också att man kanske med SDQ - formulärets hjälp
kan fånga upp ”gränsfall” – de barn och föräldrar med eventuella problem – de som
befinner sig i gråzonen. I familjer med allvarliga problem kommer dessa frågor upp
ändå – men då det gäller familjer med lindriga problem kanske SDQ kan hjälpa till att
uppmärksamma dessa. Å andra sidan säger två av BHV-sjuksköterskorna att om
föräldrarna behövt hjälp för att fylla i formuläret hade BHV-sjuksköterskorna inte varit
lika villiga att arbeta med formuläret - extra tid till sådant finns inte.
BHV-sjuksköterskorna vid ett BVC i stadsdelen B framhåller att formuläret kanske trots
allt hade passat bättre vid fyraårsbesöket. En sjuksköterska motiverar detta med att man
då känt att man hade kunnat följa upp det som kom upp vid besöket. Det är enklare att
”plocka tillbaka” förälder och barn för ett besök till. ”Är det problem ska det vara fixat
vid femårsbesöket”, uttrycker en sjuksköterska. Femårsbesöket är för många barn det
sista besöket vid BVC. BHV-sjuksköterskorna framhåller att det därför är viktigt att
avsluta kontakten med familjerna på ett bra sätt. Ansvaret för barnen har emellertid
barnhälsovården fram till och med barnet fyller sex, vilket innebär att det går att kalla
till uppföljningssamtal/besök fram till sex års ålder. Ett förslag på hur detta skulle kunna
göras är att BHV-sjuksköterskan delar ut och samlar in ett SDQ-formulär vid
fyraårsbesöket. Genom att sjuksköterskan vid detta tillfälle erbjuder föräldern möjlighet
att samtala kring de frågor som tas upp i formuläret kan hon få en viss uppfattning om
hur föräldern tänker och upplever sitt barn när det gäller beteende och psykisk hälsa.
Genom anteckningar från detta samtal kan sjuksköterskan sedan vid femårsbesöket
återknyta till det som tagits upp vid fyraårsbesöket.
Utöver problemen med att dela ut formuläret vid femårsbesöket menar flera BHVsjuksköterskor
att för många formulär riskerar att störa den direkta kontakten med
förälder och barn. Tvingas de välja mellan ett informellt samtal med familjen och ett
formulär som måste fyllas i väljer de den individuella familjen. Man vill inte fråga saker
som föräldrarna inte själva tar upp – det viktiga är att lyssna på vad föräldrarna själva
uttrycker.
BHV-sjuksköterskorna vid ett BVC i stadsdelen B tror att formuläret skulle kunna delas
ut vid fyraårsbesöket för att sedan följas upp vid femårsbesöket. Sjuksköterskorna vid
det andra BVC i stadsdelen B tror fortfarande att SDQ-formuläret passar bäst vid
femårsbesöket – i första hand på grund av att det annars krockar med basdataenkäten,
vilket de ser som olämpligt. Till skillnad från BHV-sjuksköterskorna vid stadsdelen B:s
andra BVC tror de att formuläret har en funktion att fylla vid fem genom ett samtal med
föräldern innan det är dags för skolstart.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT