SkoSMörJA eller ArkivdokuMent? - Kungliga biblioteket

diet av densamma – men också nya format-, arkiv- och urvalsproblem.
All digitalisering innebär att en medieform transformeras till en annan;
filmen utgör här inget undantag. Frågan är komplex och tål att diskuteras,
vilket också flera filmvetare och arkivarier gör i denna bok. Naturligtvis
är det inte bara filmforskare som använder filmarkivet.se, men i
den här boken är det främst arkivariska och forskningsmässiga perspektiv
på historisk filmförmedling i digital form som kommer till uttryck.
Den folkbildande och pedagogiska dimensionen av filmen (som också
Charles Urban talade sig varm för) får anstå till en annan publikation.
Även om filmarkivet.se är ett utmärkt samarbete – och en publik
framgångsrik filmarvssajt; på ett år har den haft nära en halv miljon unika
besökare – måste man tillstå att det tagit centrala institutioner som
SFI och KB lång tid att lansera denna satsning. Man kan fråga sig varför
det är så. Visserligen saknas inte föregångare; Journal Digital iscensattes
online på dåvarande Statens ljud- och bildarkiv för nästa tio år sedan,
detta ungefär parallellt med SVTs satsning ”Öppet arkiv” (innehållande
film och äldre tv-material). En anledning är den avvaktande skepsis visavi
digitala format som är påtaglig i somliga filmarkivariska kretsar.
Den utmärkta boken, Film Curatorship: Museums, Curatorship and the Moving
Image (2008) är ett tydligt exempel på detta digitala tvivel. 2 Även en
filmarkivorganisation som FIAF, med fokus på bevarandefrågor, har
länge ställt sig tveksam till att digitalt presentera ett äldre medium genom
ett yngre gränssnitt, än mindre att förlita sig på digitalt långtidsbevarande.
Att FIAF inte direkt är presenta på YouTube kommer knappast
som någon överraskning. Eftersom FIAFs medlemmar – 150 filmarkiv
är anslutna – är bundna av etiska regler, Code of Ethics så tenderar nya
digitala förmedlingsformer att komma i skymundan, eller rentav negligeras.
”Film archives and film archivists are the guardians of the world’s
moving image heritage”, kan man läsa i den arkivariska uppförandemanualen.
”It is their responsibility to protect that heritage and to pass it
on to posterity in the best possible condition.” 3 Det låter vackert, men
den logiska konsekvensen av denna bevarandefilosofi är att den låst filmen
som materiellt medium i en tid när rörlig bild blivit default på webben.
Den främsta formen av bevarande är att i princip aldrig använda
filmmaterial, än mindre fritt visa exempelvis äldre film online. Det är
här inte vår avsikt att peka ut FIAF som arkivstofiler – Enheten för bevarande
på KB har exempelvis samma konservativa utgångspunkt för
14 | ”Skosmörja eller arkivdokument?”