SkoSMörJA eller ArkivdokuMent? - Kungliga biblioteket

som kan sammanfattas i ett slags kulturarvsbemärkelse. Här är det i vissa
avseenden svårare att göra en separat bedömning av huruvida (den
höga) värderingen infriats eller inte. Användningen av materialet som
inslag i svensk televisions egna program av olika slag är en parameter,
men andra parametrar kan idag betraktas som mer väsentliga, inte
minst de som har andra värden än de televisionsspecifika. Möjligen är
det till och med så att värdet av Sveriges Radios och SVT:s arkivariska
vård av journalfilmsmaterialet än så länge långt ifrån maximerats med
avseende på hur nya visningsfönster och informationsbärare oupphörligen
ger möjligheter att på nya sätt tillgängliggöra filmerna. Ett tillgängliggörande
till glädje för både den forskning som Andersson &
Schein värnade om och för en intresserad allmänhet.
De Filmhistoriska samlingarna blir nationellt filmarkiv
Filmreformen 1963 förde som sagt inte bara med sig en ny politik vad
gällde produktion och finansiering av ny film. Den innefattade också
satsningar på olika filmkulturella verksamheter. Bland annat var den en
förutsättning för att de så kallade Filmhistoriska samlingarna, som Svenska
Filmsamfundet byggt upp, kunde föras in under Svenska Filminstitutets
verksamhet. Det skedde redan 1964. Harry Schein skriver i sin
bok I själva verket från 1970: ”Det fanns redan ett klipparkiv i Sverige,
hos Filmhistoriska Samlingarna, en stiftelse med lokaler på Tekniska
Museet. Där fanns också ett mycket fint bildarkiv, ett mindre bibliotek
på ett par tusen band, en del manuskript och arkivalier, samt ett mindre
filmarkiv, bestående av i huvudsak ganska ointressanta filmer”. 8
Detta ”mindre filmarkiv” med sina övriga samlingar av bilder och
klipp blev alltså basen till det arkiv som Svenska Filminstitutet idag
förfogar över, och som räknas in bland världens äldsta filmarkiv – tiden
under Filmsamfundets flagg inräknad. Här ska plats inte läggas på
att gräva längre bakåt i denna historia, även om de Filmhistoriska samlingarna
är ett nog så intressant case om man vill analysera vad ett filmarkiv
är – med utgångspunkt i exempelvis parametrar som omfång och
systematik. Länge var samlingen ytterst liten. Fram till mitten av 1940-
talet lyckades man endast komma över ett tiotal spridda långfilmer,
och ett större antal kortfilmer, mestadels på smalfilm. 9 Inte heller kom-
Arkivvärde, programvärde, marknadsvärde | 55