SkoSMörJA eller ArkivdokuMent? - Kungliga biblioteket

män, utländska gäster och svensk allmänhet agerade i Sveriges offentliga
rum. Dessa filmer kan med andra ord beskrivas som ett slags rörligt
svenskt kulturarv med stort empiriskt värde.
Ett representativt exempel på en sådan film är SF-journalen Svenska
Flaggans Dag 1953. 7 Den premiärvisades på landets biografer 8 juni och
skildrar firandet i Stockholm två dagar tidigare. Redaktör var förut
nämnde Nils Jerring vid bolagets kortfilmsavdelning och följaktligen
är det hans röst vi hör på kommentatorsspåret. Vad som utmärker just
detta exemplar är att det av Jerring lanserades som ”det första, helt i
Sverige framställda färgfilmsreportaget”. Filmen var en prestigeproduktion
för SF, men även för den svenska nationen. Mest av allt var
dock festligheterna viktiga för Stockholms stad, som 1953 fyllde 700
år. 8
Precis som i många andra länder hade lokala, regionala och nationella
beslutsfattare under lång tid riktat nationen åt olika håll med
hjälp av massmedierad patriotism. Planeringen av hur celebriteter, allmänhet
och medier skulle agera i huvudstadsrummet år 1953 fick dock
inte offentliggöras. Maktens och mediernas bakomliggande diskurser
fick aldrig synas. Tvärtom skulle deltagarna på plats och åskådarna i
biografsalongerna uppleva firandet som någonting spontant och inbjudande
utan särskilda restriktioner. Ett protokoll från 12 februari –
uttryckligen märkt ”Ej offentligt” – innehåller anteckningar från ett
sammanträde med ”Programkommittén för ’Stockholm 700 år’” som
exemplifierar planeringsarbetets dolda agenda. Denna dag möttes tretton
herrar för att diskutera det annalkande jubileet. Bland annat beslutade
man att firandet skulle ske i etapper som sträckte sig från maj till
och med september, med förbehållet att all festlig verksamhet skulle initieras,
godkännas och kontrolleras uppifrån. En dag som omnämns
vara av särskilt vikt var Svenska Flaggans Dag:
Vad beträffar den 6 juni ville kommittén rekommendera, att denna dag
i likhet med vissa utländska nationaldagar vid sidan av de högtidliga
fosterländska arrangemangen även ges karaktär av mera uppsluppen
folkfest på kvällen. Mottot ”Stockholm dansar den 6 juni” borde vara
vägledande för detta folkliga avsnitt, och gårdsfesterna skulle därför
enligt kommitténs mening kulminera på nationaldagen. Kommittén
beslöt förorda, att evenemangen ges lämplig publicitet. 9
216 | ”Skosmörja eller arkivdokument?”