STCHLM_PAPERS_Baraibar - Institute of Latin American Studies

låglöneområden (dessa aktiviteter söker sig till lägsta möjliga kostnader, och skapar således
ett s.k. ”race to the bottom”). De aktiviteter med stora vinster och högt ”value-added”
tenderar att stanna i högkostnadszoner där också den största försäljningsmarknaden finns.
Ekonomen Robert Hunter Wade beskriver detta som ”Matteus effekt”; To him that halth
shall be given, från Matteus evangelium. 36 Enligt Hunter Wade råder denna mekanism även
då marknader fungerar väl, och är alltså inte ett resultat av olika ”störningar” i marknaden 37 .
Kritikerna mot nyliberalism menar att det inte ens finns övertygande bevis för att
handelsliberalisering leder till ekonomisk tillväxt. Fattiga länders underläge kan snarast
segmenteras av liberalisering, och den internationella marknadens prisfluktuationer och
inneboende volatilitet (sårbarhet) är särskilt svårhanterlig för fattiga länder. Dany Rodrik,
professor i internationell politisk ekonomi vid Harvard, menar att det enda systematiska
samband som går att finna mellan liberalisering och tillväxt är att länder tenderar att göra sig
av med handelsrestriktioner i takt med att de blir rikare, men detta betyder ju inte att strategin
lämpar sig för fattigare länder 38 .
För en mer rättvis resursfördelning menar många att det, tvärtemot Världsbankens analys,
krävs en stark stat som kan ge ordentligt stöd. I den svenska utvecklingsdebatten finns bland
andra Stefan de Vylder och Kenneth Hermele som menar att historien visar att vägen från
fattigdom för Västeuropa, Japan och USA har skett, på motsatt sätt än det nyliberaler hävdar
leder till utveckling, med avsiktligt statligt stöd för att skapa avkastning över det normala
marknadsvärdet. Man har vidare använt protektionism och importsubstitution, istället för
liberalisering, och istället för specialisering har man diversifierat produktionsbasen 39 . Dessa
strategier är svårförenliga med såväl Världsbankens fokus, som de regelverk som nu växer
fram inom WTO. 40 Staters möjligheter att kompensera de sektorer och individer som förlorar
på frihandel har också minskat, bland annat eftersom Världsbankens konditionalitet och
”policyagressivitet” minskar det ekonomiska utrymmet för länderna att ge staten en
pådrivande roll. 41
Vad säger då alternativet? Det finns inte en alternativ strategi, utan många alternativa
strategier som representeras av en brokig samling människor och ideologier som inte alltid är
helt förenliga med varandra. I grova drag kan man dock säga att många aktörer slutit upp
36 Hunter Wade, Robert, 2004:172-175.
37 Ibid, 2004:171-72.
38 Rodrik Dany, 2001:6-8.
39 Hermele Kenneth, 2004:65-66 och de Vylder Stefan, 2002.
40 Hermele Kenneth, 2004:40-48 & 64-65.
14