STCHLM_PAPERS_Baraibar - Institute of Latin American Studies
STCHLM_PAPERS_Baraibar - Institute of Latin American Studies
STCHLM_PAPERS_Baraibar - Institute of Latin American Studies
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den andra oljekrisen och skuldkrisen 1980 innebar stora problem för ekonomin. Hela 80-talet<br />
kallas det förlorade årtiondet och präglades av ekonomisk stagnation och inflation. 148<br />
President Fernando Collor de Mello (1990-92) och sedan Itamar Franco (1992-95) försökte<br />
liberalisera och stabilisera, men inflationen fortsatte att vara oerhört hög. Den kända<br />
sociologen och före detta beroendeteoretikern Fernando Henrique Cardoso (1995-1999 &<br />
1999-2002) såg som sin uppgift att genom ‟nyliberala reformer‟ förvandla Brasilien till ett<br />
låginflationssamhälle, öppet för globala kapitalströmmar. På detta sätt bröt Cardoso kraftigt<br />
med landets protektionistiska ISI-politik som präglat landet sedan Vargas dagar. Enligt<br />
Världsbankens utvärderingsorgan, Operation Evaluation Department, (OED) var Cardosos<br />
reformer under 90-talet essentiella för den privata sektorns utveckling. Banken skriver vidare<br />
att de brasilianska privatiseringsprogrammen utgör ”a major undertaking by international<br />
standards” 149 . OED menar också att Världsbankens stöd till Brasilien mellan 1990 till 2002<br />
bidragit till; att stärka delstaternas kapacitet att handhålla egen infrastruktur, att genomföra<br />
finansiell reform, att införa budgetsanering på alla nivåer, att satsa på grundskolan, att minska<br />
barnadödligheten, att öka tillgången till rent vatten och att genomföra strukturella reformer<br />
som uppmuntrar konkurrens, såsom att liberalisera handeln 150 . I grova drag anser OED att<br />
Världsbankens projekt i landet under 90-talet varit lyckosamma, men att arbetslösheten<br />
fortsatt vara hög (över tio procent), tillväxten väldigt låg (mellan 1.5 och 2.3%) och<br />
utlandsskulden hög (steg till 42,5 procent av BNP). Enligt OED var en delorsak till den låga<br />
tillväxten efter Cardosos reformer, rädsla från marknaden att valet 2002 skulle innebära en ny<br />
regering som inte på samma sätt var dedikerad till ekonomiska reformer 151 . (VB talar således<br />
om ekonomiska reformer såsom de bara kan innebära en enda sak, d.v.s. liberalisering,<br />
åtstramning och privatisering).<br />
Även om Cardosoregimen initierade ett nära samarbete med Världsbanken och IMF kan den<br />
inte sägas bara slaviskt följa Bretton-Woods organisationernas recept. Dialogen mellan MST<br />
och regeringen avbröts aldrig och regimen lyssnade <strong>of</strong>ta till rörelsens krav. Världsbanken<br />
fastslår i ett dokument om jordfrågan i Brasilien att de sociala rörelsernas kampanjer<br />
148 Realinkomsten per capita sjönk. Efter militärregimerna installerades åter fria val, 1985, men tillväxten<br />
fortsatte att vara låg (1,9 % i snitt mellan 1981 och 1994), den genomsnittliga inflationen nådde rekordhöga<br />
507,2 procent och utlandsskulden låg på 27,3 procent av BNP. Människor som levde i extrem fattigdom(mindre<br />
än en dollar om dagen) ökade från 6.5 procent till 19 procent (World Bank Operations Evaluation Department,<br />
2004).<br />
149 OED konstaterar att att andelen anställda i den privata sektorn har signifikant ökat, och den privata sektorns<br />
deltagande inom telecom, elektricitet, transport, vatten, bankväsende och sanitet har ökat väldigt mycket mellan<br />
1992-2001.<br />
150 World Bank Operations Evaluation Department, 2004.<br />
151 World Bank Operations Evaluation Department, 2004.<br />
40
Change language