Västerbotten • - Västerbottens museum

dem Hantverkshuset, uppfört 1906 som villa av
överste W Aschan.
Som arkitekt anlitade överste Aschan Ragnar
Östberg, som vid denna tid hade flera uppdrag i
Umeå — 1904 ritade han Egil Unander-Scharins
stenvilla vid Döbelns park och 1906 teaterhuset
vid Strandgatan längre västerut.
Mot älven vilar den Aschanska villan på en hög
sockel av grovhuggen granit liksom flera andra hus
vid samma gata. Huskroppen är lagd en aning snett
i förhållande till gatulinjen, så att en altan bildas i
dess östra ända. Villan är uppförd i en våning, men
det brutna taket rymmer även en full vindsvåning.
De smala flyglarna mot gården är täckta av branta
brutna tak.
Östbergs beundran för gammalsvensk byggnadskultur
är märkbar — från älven liknar villan en
svensk 1700-tals herrgård. Liksom villorna i Östbergs
mönsterbok för småvillor, Ett hem, som kom
ut 1905, är den Aschanska villan klädd med lantligt
enkel stående ribbpanel färgad med Falu rödfärg.
Senare restaureringar har förändrat fönstren,
som ursprungligen var tätspröjsade. Staketet har
ersatts av en stenmur.
Byggnadsminne 1980-03-03. Exteriören, interiören.
15. Slöjdaren 2
Storgatan 37, kv Slöjdaren 2, Umeå centrum. Arkitekt
Johan Nordqvist, 1882. Ägare: Stiftelsen Bostaden.
Fastigheten Slöjdaren 2 i Umeå centrum är belägen
i hörnet av Storgatan och Hovrättsgatan med Hovrättshuset
som närmaste granne i öster. Den ingår
således i det litet förnämare stadsparti som under
1870- och 1880-talen växte upp utmed Storgatan
mellan den nya bron och Västra Esplanaden.
Villan på Slöjdaren nr 2 byggdes 1882 av löjt-
Slöjdaren 2, Umeå. Foto Bo Sundin.
nant Leopold Grahn och hans hustru Fanny, född
Scharin. Ursprungligen var då endast bottenvåningen
och gavelpartierna i vindsvåningen inredda.
Först på 1920- och 1930-talen delades huset upp i
flera mindre lägenheter.
Gårdshuset inrymde från början stall och bagarstuga,
men byggdes på 1920-talet om till bostadshus.
Villan vid Storgatan har en stomme av stående
timmer, en för staden vid denna tid ovanlig konstruktion.
Byggnaden består av en rektangulär
kropp och polygona hörnpaviljonger i en fransk
lustslottsstil. Panelens detaljer är en direkt översättning
i trä av den tidens puts- och stenarkitektur.
Exteriören är synnerligen väl bevarad. Huvudbyggnaden
utgör ett välbevarat exempel på det sena
1800-talets rikt dekorerade panelarkitektur.
Även i det inre finns ursprungliga detaljer bevarade,
såsom foder kring dörrar och fönster, dörrar
och lister.
Såväl huvudbyggnaden som gårdshuset genomgick
1977-78 en försiktig upprustning som utfördes
av Stiftelsen Bostaden.
Byggnadsminne 1980-03-03. Exteriören, interiören.
256