Västerbotten ⢠- Västerbottens museum
Västerbotten ⢠- Västerbottens museum
Västerbotten ⢠- Västerbottens museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Boningshuset efter restaureringen. (Foton där inte annat anges:<br />
Västerbottens <strong>museum</strong>.)<br />
orsaker. Dels är det ett av de äldsta ännu bevarade<br />
vistena i Västerbotten, dels innehåller det ett flertal<br />
byggnader av olika karaktär. Närheten till det<br />
närbelägna Aivak vid Överstjuktan, som restaurerades<br />
för några år sedan, ger möjlighet att studera både<br />
samers och nybyggares villkor inom samma område.<br />
Åtkomligheten är relativt god: ca 13 km från<br />
renslakteriet i Kraipe. En inte alltför ansträngande<br />
dagsutflykt.<br />
De byggnader som finns i Rusa är boningshus,<br />
gethus kombinerat med stall och vedbod, samt<br />
härbre, stolpbod, kåta och jordkällare. Boningshuset,<br />
som är en sju meter lång, torvtäckt enkelstuga<br />
med en låg vindsvåning, var i ganska dåligt skick.<br />
Golvet var uppruttnat, torvtaket hade börjat glida<br />
av och vinden stod under bar himmel, den öppna<br />
spisen med en järnspis såg hoprasad och oanvändbar<br />
ut. Dessutom hade en hackspett gjort sitt bästa<br />
för att hjälpa till med förstörelsen på den östra gavelväggen.<br />
Stolpboden hade rasat samman och en<br />
del av virket låg uppstaplat vid huset. Gethuset hade<br />
allvarliga sättningar och hotade att när som helst<br />
rasa samman, i vedboden och stallet var taket i<br />
mycket dåligt skick. Torvkåtan var till stor del hoprasad.<br />
Bodarna hade tidigare flyttats från platsen<br />
och användes vid renskötseln på andra platser. Allt<br />
som återstod var de murkna underredena.<br />
Så var situationen när Eskil Johansson från<br />
Kraddsele och Valdemar Mikaelsson från Tjulträsk<br />
började sitt arbete med renoveringen.<br />
Innan renoveringsarbetet började hade noggran-<br />
276<br />
Detalj av takfoten med nytillverkad grankrok som håller<br />
fast »täckan», vilken hindrar torven att glida ner från taket.<br />
na uppmätningar samt fotograferingar gjorts och<br />
ritningar hade upprättats för att kunna återställa<br />
allt i så ursprungligt skick som möjligt.<br />
Arbetena kom att omfatta omläggning av golv<br />
och golvbjälklag, borttagning av en senare tillkommen<br />
panel på de norra och östra ytterväggarna,<br />
borthuggning av en påmurad sockel. Denna sockel<br />
hade orsakat de svåra skadorna på golvet genom<br />
att förhindra luftning av grunden. Återstoden av<br />
det gamla torvtaket togs ned och ett nytt lades på.<br />
Det gamla rotet av kluven gran gick fortfarande att<br />
använda. Nya tapeter sattes upp och linoljefärg<br />
blandades på platsen till golv, fönster och dörrfoder.<br />
Spisen visade sig vara i ganska gott skick och<br />
behövde enbart mindre ilagningar och kalkning.<br />
De enda ändringar som gjordes var att det gamla<br />
golvbjälklaget byttes mot nytt i impregnerat virke<br />
och att krokar av gran sattes upp för att hålla fast<br />
takfotsbrädan, som skall hindra torven på dess underlag<br />
av näver från att glida ner från taket. Samma<br />
konstruktion med krokar och takfotsbräder återfinns<br />
även numera på gethuset.<br />
Detta hus var så illa åtgånget att det inte kunde<br />
åtgärdas med enkla medel, utan det måste plockas<br />
ned och stockarna riktas innan det åter kunde sättas<br />
upp.<br />
Torvkåtan visade sig vara i så dåligt skick att hela<br />
den bärande konstruktionen med bågstängerna<br />
måste bytas ut mot nytillverkade i samma dimensioner.<br />
Även den klykformade dörromfattningen<br />
fick ersättas med en ny.