Västerbotten • - Västerbottens museum

Boningshuset efter restaureringen. (Foton där inte annat anges:
Västerbottens museum.)
orsaker. Dels är det ett av de äldsta ännu bevarade
vistena i Västerbotten, dels innehåller det ett flertal
byggnader av olika karaktär. Närheten till det
närbelägna Aivak vid Överstjuktan, som restaurerades
för några år sedan, ger möjlighet att studera både
samers och nybyggares villkor inom samma område.
Åtkomligheten är relativt god: ca 13 km från
renslakteriet i Kraipe. En inte alltför ansträngande
dagsutflykt.
De byggnader som finns i Rusa är boningshus,
gethus kombinerat med stall och vedbod, samt
härbre, stolpbod, kåta och jordkällare. Boningshuset,
som är en sju meter lång, torvtäckt enkelstuga
med en låg vindsvåning, var i ganska dåligt skick.
Golvet var uppruttnat, torvtaket hade börjat glida
av och vinden stod under bar himmel, den öppna
spisen med en järnspis såg hoprasad och oanvändbar
ut. Dessutom hade en hackspett gjort sitt bästa
för att hjälpa till med förstörelsen på den östra gavelväggen.
Stolpboden hade rasat samman och en
del av virket låg uppstaplat vid huset. Gethuset hade
allvarliga sättningar och hotade att när som helst
rasa samman, i vedboden och stallet var taket i
mycket dåligt skick. Torvkåtan var till stor del hoprasad.
Bodarna hade tidigare flyttats från platsen
och användes vid renskötseln på andra platser. Allt
som återstod var de murkna underredena.
Så var situationen när Eskil Johansson från
Kraddsele och Valdemar Mikaelsson från Tjulträsk
började sitt arbete med renoveringen.
Innan renoveringsarbetet började hade noggran-
276
Detalj av takfoten med nytillverkad grankrok som håller
fast »täckan», vilken hindrar torven att glida ner från taket.
na uppmätningar samt fotograferingar gjorts och
ritningar hade upprättats för att kunna återställa
allt i så ursprungligt skick som möjligt.
Arbetena kom att omfatta omläggning av golv
och golvbjälklag, borttagning av en senare tillkommen
panel på de norra och östra ytterväggarna,
borthuggning av en påmurad sockel. Denna sockel
hade orsakat de svåra skadorna på golvet genom
att förhindra luftning av grunden. Återstoden av
det gamla torvtaket togs ned och ett nytt lades på.
Det gamla rotet av kluven gran gick fortfarande att
använda. Nya tapeter sattes upp och linoljefärg
blandades på platsen till golv, fönster och dörrfoder.
Spisen visade sig vara i ganska gott skick och
behövde enbart mindre ilagningar och kalkning.
De enda ändringar som gjordes var att det gamla
golvbjälklaget byttes mot nytt i impregnerat virke
och att krokar av gran sattes upp för att hålla fast
takfotsbrädan, som skall hindra torven på dess underlag
av näver från att glida ner från taket. Samma
konstruktion med krokar och takfotsbräder återfinns
även numera på gethuset.
Detta hus var så illa åtgånget att det inte kunde
åtgärdas med enkla medel, utan det måste plockas
ned och stockarna riktas innan det åter kunde sättas
upp.
Torvkåtan visade sig vara i så dåligt skick att hela
den bärande konstruktionen med bågstängerna
måste bytas ut mot nytillverkade i samma dimensioner.
Även den klykformade dörromfattningen
fick ersättas med en ny.