Västerbotten • - Västerbottens museum

näs där Arvån genom Arvavan mynnar i Vindelälven.
Boplatslokalen kunde upptäckas genom att
det i markytan låg eldpåverkad sten, brända benbitar,
samt rester från redskapstillverkning i form av
skärvor och bitar av kvarts och kvartsit. En bidragande
orsak till upptäckten var att markytan rörts
om vid sentida aktiviteter, särskilt en vägskärning
ned till Arvån, där vid undersökningen ännu låg en
flottbro för gående till gården Arvlund. Näset hade
också varit utgångspunkt för färjetrafik mot andra
sidan älven och en kasserad färja låg ännu på plats.
På boplatsen fanns vidare inne i en liten talldunge
ett cykelskjul byggt av en uttjänt forsbåt.
Fyra av de undersöka fångstgroparna (nr 38:1,
118,122 och 113) grupperade sig på båda sidor
Arvavan, delvis helt nära boplatslokalen. Den femte
gropen (nr 114:7) låg 900 m åt nordost, uppströms
älven. Där fanns utom andra fångstgropar också en
ytlig (sentida) härd med strödda ben, uppenbarligen
av älg. Den som stakat ut vägens sträckning hade
slutligen vid Bjurselmyran exakt träffat platsen
för den längst åt nordost belägna gropen (nr 138),
som även den undersöktes.
Naturen är den vanliga i dessa älvdalar, sandig
och torr norrländsk tallhed. Det är tydligt att gropsystemen,
som de nu ligger, direkt haft samband
med älgens vandringsleder ned till vattnet och över
i detta fall främst Arvån. Under utgrävningen, som
ägde rum ungefär vid älgjakten, kunde flera älgar
observeras på väg inom området och dessutom en
påfallande rikedom på sjöfågel vid sammanflödet
av Arvån och Vindelälven. Extremt lågvatten rådde
vid tillfället och bankarnas bottenvegetation låg
delvis ovanför vattnet. Tiden var således även lämpad
för annan jakt. Måhända har detta haft betydelse
även för de tidigaste människorna häruppe
C 14-bestämningar har nu givit groparna flera huvudsakliga
tider för användandet, mellan 3.135 och
2.940 f Kr (3 dateringar), mellan 2.430 och 2.375
f Kr (2 dateringar; en gäller dock boplatsen) och
815-315 f Kr (2 dateringar). Vill man jämna ut dessa
ungefärliga dateringar föreligger alltså tre perioder,
ca 3.000 f Kr, ca 2.400 f Kr och ca 500 f Kr.
Bottenplanen i groparna är mestadels ovala eller
rektangulära. Några plan var emellertid ofullständiga
eftersom schaktningen med maskin hade förstört
väggar i groparna. De kan ändå inte genom sin
Fornl nr Datering med marginal
F 138 3.135±95 f Kr (undre lager)
F 118 3.135±120 f Kr
F 38:1 3.040+135 f Kr
F 138 2.940+90 f Kr (övre lager)
F 112 2.430+90 f Kr
F 114:7 2.375+145 f Kr
F 122 815+160 f Kr
F 113 315+95 f Kr
Tabell över C 14-dateringar vid undersökningen av området
Arvavan—Bjurselmyran.
form knytas till någon särskild tid. Djupet är i genomsnitt
ca 2 m räknat från vallen, längden ca 2 m
och bredden ca 1 m. Några fynd gjordes inte utom
kol och/eller rester av organiskt material (humus/
mossa) under den ursprungligen uppkastade sandvallen
runt gropen, vilket användes vid C 14-dateringen.
Träkoisbitar under vallen ger egentligen inte någon
säker datering åt gropen, de kan ju härröra från
betydligt äldre skogsbränder. Däremot bör humus
från hoppressad torv under vallen vara jämförelsevis
säker. Svårigheten ligger här i att finna tillräckligt.
I mitt fall, särskilt den senare grävningen vid
Hälla fick påse efter påse fyllas med, som det tycktes,
mest sand i det skikt som utmärkte den gamla
markytan. Ibland märktes denna blott genom att
det låg ovanpå ett vitt urlakningslager. Vid C-14-
analys bränns materialet och grundämnet kol framställs
i form av gasen koldioxid. Av rent kol eller
trä behövs för detta ca 4 g (som en tändsticksasks
så här såg gropen ut
när den användes
sä här kan gropen
se ut i dag
här tas
humusprov
292