Västerbotten ⢠- Västerbottens museum
Västerbotten ⢠- Västerbottens museum
Västerbotten ⢠- Västerbottens museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
la i botten. Måtten var något större än vad som angivits<br />
i O J Bromans beskrivning och det framgår<br />
inte av utgrävningsrapporten om väggarna sluttade<br />
ner mot gropen som Broman anger. Med en kombination<br />
av dessa uppgifter kunde emellertid en rekonstruktion<br />
göras. Timringen består av kluvna<br />
stockar med fasade ändar som hålls ihop p g a trycket<br />
från de omgivande massorna. Klyvningen av<br />
stockarna visade sig vara lättast att utföra med kilar,<br />
en metod som varit möjlig även med stenålderns<br />
enkla redskap.<br />
Den andra gropen som valdes som förebild hade<br />
grävts ut vid Sämsjön vid Hälla. Botten var täckt<br />
av stockar i längdriktningen och med två stockar<br />
på tvären. Konstruktionen har i rapporten tolkats<br />
som lock för gropen när den inte var i bruk, så att<br />
inte kreatur av en olyckshändelse skulle falla i gropen<br />
när de var ute på skogsbete. I äldre byordningar<br />
förekommer uppgifter om att fångstgropar var<br />
ett problem för kreatursskötseln, men att ett lock<br />
av den här dimensionen skulle vara en lösning på<br />
problemet förefaller opraktiskt. Ett stängsel hade<br />
varit en enklare lösning. Konstruktionen verkar<br />
snarare vara av den typ som Nordholm nämner. Av<br />
planritningen att döma har det funnits ett hål i<br />
mitten på locket med ungefär de mått Nordholm<br />
anger, d vs 2 1/2 alnars längd och 1 1/4 alnars<br />
bredd (1,5x0,75 m). Träspjut påträffades inte vid<br />
utgrävningen, men med tanke på att dessa bör ha<br />
varit av »3 tum tjocka torrgranor» är det osannolikt<br />
att de hade upptäckts i den förkolnade bråten, såvida<br />
spjut över huvudtaget var nödvändigt.<br />
Sammantaget bedömdes det trovärdigt att det<br />
finns en verklighet bakom Nordholms beskrivning<br />
och att en arkeologisk bekräftelse på detta, även<br />
om det kan diskuteras, har påträffats vid Sämsjön<br />
i Västerbotten. Rekonstruktionen baserar sig<br />
främst på den arkeologiska undersökningen, varför<br />
vissa detaljer skiljer sig från Nordholms beskrivning.<br />
Det sista problemet som skulle lösas var stängslingen.<br />
Som tidigare nämnts finns uppgifter om att<br />
rishag, stänger eller dylika enkla avspärrningar har<br />
använts. Ingen av dessa lösningar lämpar sig emellertid<br />
för en varaktig rekonstruktion. Endast fåtaliga<br />
ansträngningar har gjorts för att arkeologiskt undersöka<br />
om spår efter stängsling mellan fångsgroparna<br />
funnits kvar, vilket hittills visat sig svårt.<br />
Selinge har dock uppmärksammat lämningar av<br />
snedsträvor i Offerdals socken, Jämtland, som troligtvis<br />
tjänat som stängsling för älg, men förbundna<br />
med andra anordningar än fångstgropar. Till sist<br />
kan nämnas att kartan över Näs ger antydningar<br />
om vilken form av stängsling som använts. Denna<br />
verkade också lämpligast som förebild till rekonstruktionen.<br />
Arbetet med rekonstruktionen av Hednäsgroparna<br />
sattes igång 1979 som ett AMS-finansierat fornvårdsarbete<br />
och resultatet finns nu att beskåda för<br />
den som har vägarna förbi.<br />
290<br />
Stängslingen samt en av träkonstruktionerna vid<br />
fångstgropsystemet vid Hednäs, rekonstruerat<br />
1980.
Change language