Västerbotten • - Västerbottens museum

upp någon form av tält eller vind- och regnskydd,
vilket säkert har varit nödvändigt. Några rester efter
dessa kunde tyvärr inte påträffas vid denna undersökning.
Genom det skyddade läget har det också
blivit varmt här tidigt på året, vilket inte minst
märktes under utgrävningen i juli månad.
Den andra boplatsens läge uppe på åsen var inte
så skyddat som de två övrigas. Detta samt de få fynden
betyder troligen att man inte har vistats där
under så lång tid — kanske endast en dag eller två.
Från boplatserna 1 och 3 som ligger i svackorna
har utsikten varit fin över det sel som Långseleån
här bildar. Vid selet var fisket säkert bra och man
hade även möjlighet att ha en viss kontroll över det
vilt som kom ned för att dricka vatten eller kanske
simma över ån. Jakten har varit det mest betydelsefulla
näringsfånget för de människor som bott här
och en boplats i ett skyddat läge invid ett gott fiskevatten
och med goda möjligheter till jakt av större
vilt som bäver eller till och med älg, måste ha varit
värt mycket. Även jakten på olika sjöfåglar, vilka
ju gärna dras till ett lugnvatten som detta, har
varit betydelsefull. Fågeln jagades med hjälp av snaror
och fällor på samma sätt som jägare gjort ända
fram till idag. Den kunde även skjutas med pil och
båge, men det var svårare. Också för de större djuren
kunde snaror och fällor användas, men pilbåge
var troligen ett vanligare redskap. Kanske kom även
spjut till användning om tillfälle gavs.
Att det verkligen har varit framgångsrika jägare
som bott på de här tre boplatserna, kunde konstateras
genom undersökningarna. På alla boplatserna
hittades nämligen rikligt med brända ben. Den
största mängden fanns på den tredje boplatsen där
över 1 kg kunde tillvaratas. Detta är givetvis inte alla
ben som blivit över vid måltiderna. Det är bara
rester av de kraftigaste benen som klarat sig fram
till våra dagar och som kunde samlas ihop vid undersökningen.
Den som någon gång har slängt in ett
avgnagt ben i brasan vid en utflykt och sedan känt
hur lätt det blivit, förstår nog vilka mängder som
behövs för att åstadkomma ett kilo brända ben.
Den tredje boplatsen var ganska liten — man har
haft ungefär 100 m 2 plan mark att bo på. Fynden
låg dock koncentrerade på ett litet område i den
inre delen av den tresidiga ås-svackan. Här påträffades
två knivar gjorda av långa kvartsitspån, en skrapa
samt en hel del avslag. De senare är restproduk-
Den norra svackan med grävningsplatsen mitt i bilden. I
bakgrunden syns det lugna selet. Foto förf.
Spånkniv som använts vid slakt. Det vassa spånet har varit
insatt i ett träskaft och varit en effektiv kniv.
in i NI 11 II I n 111111111111111 II 111111 i 11111111111 in 1111111 II 111111111 II i mil
Skrapa som har använts vid skinnberedning. Skrapan har
satts in i ett skaft och sedan använts till att ta bort fett från
skinnen.
301