Västerbotten • - Västerbottens museum

Gropar - gamla och nya
Christer Westerdahl
Förr i tiden fångade man älg i gropar. Det är en
fångstmetod som användes i vårt län redan för
7.000 år sedan och som förbjöds i lag år 1864.
Eftersom fångstgropar, i likhet med andra fornlämningar,
är fridlysta tar man hänsyn till dem vid
allt slag av markanvändning. Måste fornlämningar
av någon anledning tas bort, görs i regel först en
arkeologisk undersökning. 1976 och 1977 undersökte
Västerbottens museum på två platser i länet
ett antal fångstgropar som skulle tas bort på grund
av vägbyggen. Undersökningen utfördes av författaren
tillsammans med bl a Lars Flodström och
Anders Huggert.
Karta över undersökningsområdet Arvavan—Bjurselmyran.
Arvavan—Bjurselmyran, Degerfors
Det ena området, undersökt 1976, är beläget vid
Bjurselefors och Bjursele nära Åmsele vid Vindelälvens
norra strand, just där älven i sitt lopp mot
sydost gör en skarp krök mot väster för att snart
åter räta ut mot söder och sydost. Här skulle en
skogsbilväg dras fram vid några för museet kända
fångstgropar. Då situationen kontrollerades på
plats, upptäckte antikvarien ytterligare ett stort
antal fångstgropar och dessutom några stenåldersboplatser
(Huggert 1976). Egentligen var det på så
sätt uppspårade fornlämningsbeståndet så pass intressant
att det i sin helhet borde ha fått ligga kvar
för framtiden, men vägplanerna var långt gångna
och man valde att låta arkeologiskt undersöka och
ta bort en stenåldersboplats och sex fångstgropar.
Boplatsen (nr 112 på kartan) var belägen på ett
291